Forskaren: Pojkar tenderar att premieras i idrotten

Undervisningen i idrott och hälsa fortsätter att cementera genusmönster trots att läroplanen från 2011 betonar att ”traditionella könsmönster ska motverkas”. 

– Inarbetade genusmönster är svårutmanade, de reproduceras hela tiden, säger Inga Oliynyk, lärare i idrott och hälsa, som just disputerat i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

Varför är det så svårt?

– Vi är djupt präglade av ämnets kulturella arv. Ända från början har det handlat om fysisk styrka, om snabbhet och om att mäta prestationer.

Och det missgynnar flickor?

– Absolut, både tidigare studier och den allra senaste forskningen har visat att pojkar får större handlingsutrymme än flickor i undervisningen. Elever som är fysiskt aktiva på fritiden tenderar att bli mer bekräftade av lärare, i synnerhet de som tävlar i bollsporter. Och det är oftast pojkar.

Men de senaste decennierna har ju tiotusentals fler flickor engagerat sig i fotbollsklubbar och andra idrottsföreningar. Har det inte påverkat undervisningen?

– Mindre än vad vi hade hoppats. Även i klasser där lika många flickor som pojkar är engagerade i bollsporter så tar pojkarna mer plats. Eleverna agerar utifrån invanda genusmönster.

Kritisk mot sin egen undervisning

Som lärare har Inga Oliynyk i många år grubblat över vad som kan göras för att bryta dessa mönster.

– Det har också handlat om min egen undervisning, jag inser att jag själv har behandlat pojkar och flickor olika. 

För att få en inblick i ”varför det blir som det blir” började hon forska i ämnet. Redan 2014 skrev hon licentiatuppsats som byggde på observationer och inspelningar av undervisning i idrott och hälsa i årskurs 1–5. 

Sedan följde hon upp med avhandlingsarbetet där hon observerat lektioner och djupintervjuat 14 lärare som undervisar i grundskolan på 14 olika skolor. Vad överraskade mest?

– Att de var så medvetna om könsmönstren och att de verkligen ville bryta dem. Men att det var så svårt! Det är så många faktorer som påverkar: lokalerna, utemiljön, kollegornas behov, utrustningen, elevgruppernas sammansättning.

Det går att förändra

Men samtidigt fann hon exempel på att det faktiskt går att komma runt problemen. Det handlar om ett nytänkande både kring själva innehållet i undervisningen och hur den organiseras. 

– Vad gäller organisationen är det viktigt att inte dela upp eleverna i grupper, inte ens i sitt eget huvud. Tänk inte på ”de blyga”, ”de idrottsintresserade” eller ”de hockeytokiga”. Tänk på klassen som en helhet, bestående av individer.

Och själva innehållet? Helt skippa tävlingsmoment, eller?

– Jag tänker så här: Reflektera över om tävlingsmomentet bidrar till det som du vill åstadkomma. Tävling innebär alltid rangordning, vilket är motsatsen till jämlikhet.

Inga Oliynyk förstår att det är svårt, många lärare har egen idrottsbakgrund, själv var hon elitgymnast. 

– Tävlingsmomenten är djupt rotade i skolämnet. Men jag tror att det är nyttigt att vi vågar ifrågasätta dem.

En lärare här på vår sajt spådde nyligen att ordet ”idrott” kanske behöver tas bort i ämnets namn för att kunna fokusera på allas rätt till rörelseglädje och god hälsa. Håller du med?

– Kanske kan det bli nödvändigt, samtidigt är jag rädd för att det kan skrämma bort många duktiga unga människor med idrottsbakgrund som lutar åt det här yrket.

LÄS ÄVEN

Idrottsläraren: Fokusera mer på de svagaste eleverna

Så vill professorn att idrottsämnet förändras

Debatt: Rastaktiviteter och promenader får inte ersätta idrottsundervisningen

Ny studie: Flickor rör sig mindre i skolan