Därför idrottar tjejer med utländsk bakgrund mindre
Forskning Flickor med utländsk bakgrund idrottar mindre än andra flickor. Hur ändrar man på det? En ny studie efterlyser mer samarbete mellan idrottsklubbar, skola och föräldrar.
Idrottsrörelsen har lyfts fram som ett lyckat verktyg för ökad integration. Det stämmer vad gäller pojkar – men inte flickor.
Riksidrottsförbundets statistik för åldersgruppen 13–20 år visar att 31 procent av flickorna med utländsk bakgrund deltar jämfört med 47 procent bland flickor med svensk bakgrund. För pojkarna är det nästan ingen skillnad alls.
"Svenska idrottsrörelsen är unik"
I en ny rapport från Delmi (Delegationen för migrationsstudier) har Anders Kassman och Åsa Kneck vid Ersta Sköndal Bräcke högskola intervjuat föräldrar som är födda och uppvuxna i Eritrea, Somalia, Syrien och Sverige för att få en bättre bild av varför skillnaderna är så stora. Till viss del handlar det om en kulturkrock, menar sociologen Anders Kassman:
– Den svenska idrottsrörelsen är unik i sitt stora beroende av ideella insatser. För utomeuropeiska familjer känns detta väldigt främmande.
Dessa familjer är helt enkelt inte beredda på de insatser som krävs för att hämta och lämna på träningar och göra andra ideella insatser för klubbarna. Familjernas söner får oftast själva ta sig till träningar och matcher, men flickorna får det inte i samma utsträckning.
– De föräldrar vi intervjuade är oroliga för sina döttrar, de tycker inte att det känns tryggt att släppa iväg dem på kvällarna.
"Pojkar har mer energi"
Åsa Kneck, doktor med inriktning mot vårdvetenskap, berättar att flera föräldrar argumenterade för att idrott var mer lämpligt för pojkar:
– De menar att pojkar har mer energi än flickor som de behöver kanalisera på något sätt.
Forskarna intervjuade 62 föräldrar i Stockholmsområdet. Att döttrar till familjer med utomeuropeisk bakgrund idrottar mindre tycks också bero på att traditionen saknas i föräldrarnas tidigare hemländer.
– Ett organiserat idrottande för döttrarna efter skolan känns konstigt, i synnerhet för mammorna, säger Anders Kassman. De tycker att både pojkar och flickor kan vara ute och leka på gården istället.
Åsa Kneck lägger till:
– Många föräldrar föredrar skolan framför idrottsföreningarna. Skolan ses som en trygg plats där fysiska aktiviteter kan anordnas. Flera lyfte fram simundervisningen eftersom den är kostnadsfri och inte kräver föräldramedverkan.
Fler träningar i anslutning till skolan
De bägge forskarna efterlyser fler åtgärder för att alla flickor – oavsett bakgrund – ska ges samma möjligheter till idrottsaktiviteter. Idrottsföreningarna skulle till exempel kunna bli mer aktiva i bostadsområden där ytterst få flickor sysslar med någon idrott, i vissa områden är det inte fler än tio procent.
– Att förlägga fler träningar direkt efter skolan och före mörkrets inbrott vore ett viktigt steg, säger Anders Kassman. Flera föräldrar föreslog att invandrarföreningar och andra ideella organisationer skulle kunna hjälpa till att ledsaga barnen mellan skolan och idrottsaktiviteterna.
Skolans och fritids roll?
– Vi vet att mycket ansvar redan läggs på dem, men kanske skulle de kunna fungera som någon slags mellanhänder. Eller åtminstone vara med och diskutera lösningar på problemet.
Att barn med utomeuropeisk bakgrund idrottar mindre har också mer svårlösta socioekonomiska orsaker. Föräldrarna har oftare lägre inkomster och därmed svårt att få råd med utrustning och avgifter. Och de har oftare jobb som är svåra att ta ledigt ifrån för att köra till träning och match.
Fotnot: Här hittar du studien som heter ”Idrott och hälsa bland flickor: Uppfattningar och erfarenheter bland föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige."
LÄS ÄVEN
Knepen som skapar ett tillitsfullt klimat på idrotten
Så får du fler att delta på idrotten
