Därför får många barn aldrig lära sig att sjunga

Titt som tätt återkommer diskussionen om svenskars oförmåga att sjunga i stora sällskap. Varför är det så många som på sin höjd hummar med i refrängen i stället för att stämma in i sången?

Bland teorierna på debatt- och kultursidor förekommer tänkbara förklaringar som att psalmerna är skrivna i för hög tonart och att vi människor blivit längre och därmed också våra stämband.

Digitala redskap på bekostnad av sången

När professorerna Monica Lindgren och Cecilia Wallerstedt vid Göteborgs univer­sitet gav sig in i debatten i en artikel i Göteborgsposten var det med en annan vinkel: dagens unga vuxna har fått mindre träning i sång än tidigare generationer.

– Det är en enorm stoffträngsel i musikämnet, vilket inte är så konstigt med tanke på att ämnet bör spegla musikutvecklingen i samhället i övrigt. I dag krävs exempelvis att barnen även lär sig skapa musik med digitala redskap vilket förstås är jättebra, men det ger mindre utrymme till annat innehåll som exempelvis sången, säger Monica Lindgren.

Det svenska musikundret i världen byggde ju också på ett ”sångunder”, är det hotat nu på grund av minskad sång i skola och kulturskola?

– Det går inte att uttala sig om, eftersom det inte finns någon vetenskaplig forskning som pekar på samband mellan skolans och kulturskolans musiksatsningar och de svenska artisternas internationella framgångar.

Men artisterna själva brukar ofta lyfta fram musikskolan som ett skäl till framgångarna?

– Absolut, det hör man ofta och det kan säkert att ha haft betydelse för många. Men vilken betydelse vet vi inte.

Det finns en ”mediebild” av hur en sångare ska se ut och vara, vilket skapar en hämmande självkritik hos barn och unga

Monica Lindgren tycker emellertid inte att potentiellt minskad svensk musikexport till följd av minskad sångundervisning utgör det stora problemet.

– Det största problemet är att många barn aldrig får uppleva glädjen av att lära sig sjunga. Att kunna sjunga eller spela ett instrument innebär en rikare fritid under resten av livet.

Snedrekrytering till kulturskolan

Det är inte bara minskad musikundervisning som gjort att fler barn aldrig lär sig ordentlig sångteknik. Forskning har visat att även snedrekryteringen till kulturskolan fortsätter att vara en avgörande förklaring.

– Barn med välutbildade föräldrar och föräldrar som själva musicerar är kraftigt överrepresenterade på kulturskolorna. Men sedan ett par år tillbaka arbetar många kulturskolor för att nå även barn med annan bakgrund, vilket är mycket glädjande. 

Med stöd i senare tids forskning lyfter Monica Lindgren och Cecilia Wallerstedt fram en till faktor bakom det minskande sjungandet.

– Det finns en ”mediebild” av hur en sångare ska se ut och vara, vilket skapar en hämmande självkritik hos barn och unga, många identifierar sig som ”icke-sångare”.

Vilken mediebild är vanligast?

– Att det är tjejer som sjunger, inte killar. Killar har lättare att identifiera sig med el­gitarrister och trummisar. Det har bidragit till att färre killar lär sig sjunga.

Programmen med estetisk inriktning blir färre

En ytterligare förklaring till nedgången är politikernas beslut att skolans gymnasieprogram i högre grad ska anpassas till arbetsmarknadens behov, vilket lett till att programmen med estetisk inriktning blir färre.

– Visst är det bra att ungdomarnas chanser att få jobb ökar, men det kan ändå inte vara enda syftet med utbildningarna. Det handlar ju också om bildning och ungdomarnas möjligheter att utvecklas inom ämnen som de brinner för.

Sedan finns den mer tidlösa faktorn bakom att många aldrig lär sig sjunga:

– Vi måste bort från föreställningen att bara de som har talang kan lära sig sjunga. Alla kan lära sig, men det krävs träning. 

LÄS ÄVEN

Oro för hur kulturskolan ska nå nya grupper

DiMaria: Kreativiteten väcks inte om vi bara nöter

Symfoniorkester framför musik komponerad av Helenas elever

DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken