Debatt: Kulturskolan måste satsa mer på teater och drama

Jag har arbetat i kulturskolan i cirka 15 år. Jag har på tre olika kulturskolor bevittnat och upplevt inställningen till ämnet teater/drama i kulturskolan och ser en hel del gemensamma nämnare. Det är att ämnet ses som en stor tillgång och drivkraft i verksamheten, men att det är svårt att få till de resurser som krävs trots upprepade försök att påtala ämnets behov. Då teater/drama inte är ett obligatoriskt ämne i vare sig grundskolan eller gymnasiet är kulturskolans verksamhet extra viktigt då barn och unga kan delta i kvalitativ undervisning i kulturskolans regi till en rimlig penning.

Ämnet teater/drama är ett marginaliserat ämne inom kulturskolan och har svårt att nå konstnärlig höjd, menar jag. Enligt min studie som publicerades 2020 via Stockholms universitet framställs ämnet teater/drama huvudsakligen som verktyg och metod, det vill säga ämnet används i många avseenden som ”hjälpgumma”.

Ohållbar arbetssituation

Kulturskolan härstammar från den kommunala musikskolan och trots att teater/drama och ämnen som till exempel bild och dans tog plats i organisationen för mer än 20 år sen har musikämnet en stark position i kulturskolan. 73 procent av kulturskolans elever är idag musikelever. I Kulturskoleutredningen som togs fram på begäran av regeringen 2016 påtalar lärare som undervisar i teater mängden arbete vid produktionsarbete och menar att det är märkligt att det finns notbibliotek och instrumentförråd för musikämne, men för rekvisita, kostym och scenografi finns oftast inget motsvarande, och ingen tid avsatt. Lärare i teater/drama förväntas lösa det på̊ egen hand. Dessutom förväntas du som teater-/dramalärare behärska alla yrken på en teater. Detta skapar en ohållbar arbetssituation för den enskilde läraren i teater/drama.

Finns ingen kursplan

Målen med ämnet teater/drama inom kulturskolan är inte verbaliserade och på så sätt är det svårt att veta vilka ens arbetsuppgifter är eller vad som förväntas av dig som lärare. Då inga ramar finns är det upp till den enskilda teater-/dramaläraren att själv skapa mål, riktning och metoder vilket är ett mastigt uppdrag. Chefer har flertalet gånger bett oss lärare i teater/drama sänka våra ambitioner och då vi inte har någon kursplan att följa är det fullt möjligt. Men till vilket pris ska vi sänka ambitionerna? Ska vi skala bort kostym, scenografi, teknik eller ska de barn och unga som kommer till vår verksamhet i ämnet teater/drama rent av inte få ge några föreställningar? Var går gränsen för definitionen av teater? Går det att spela musik utan instrument? Hur ska deltagarna förstå innebörden av teater om de inte får spela teater inför publik?

Musik är norm

Det är inte min mening att på något sätt förminska musikundervisningens betydelse för kulturskolan eller föreslå att satsningar på ämnet teater/drama ska ske på musikämnets bekostnad.

Men det blir svårt att fungera i en organisation där normen är musik. Förberedelser inför konsert liknar inte förberedelser inför teaterföreställning. Satsningar behövs som gör kulturskolan till en plats där alla ämnen och uttryck har en given plats trots olikheter. Du som deltagare inom kulturskolan ska inte straffas bara för att du väljer ett annat ämne än musik. Du ska ha samma rätt till resurser att utvecklas som kanske får dig att vilja fortsätta med teater efter kulturskolan. Vi lärare i teater/drama vill erbjuda alla deltagare möjligheten att kunna fortsätta med sitt konstutövande genom att till exempel förbereda dem för högre konstnärlig utbildning. Vi vill vara med och skapa framtidens kulturproducenter – och konsumenter. Vi vill ha ett levande kulturliv i Sverige och med rätt resurser kan vi påverka det!

Hanna Håkanson, teaterlärare, Kulturskolan Göteborg

LÄS ÄVEN

Dramaläraren som vägrar att hålla käften

Först nu förstår jag att musikskolan var en oas

Kulturskolan har svårt att nå nya elevgrupper