Kulturskolans lärare i huvudrollen

Den enkla rekvisitan och de få plagg som används som kostym har kulturskol­lärarna hittat i kulturskolans förråd. Allt får plats i en släpvagn.
>Foto: Mats Andersson

Fredagsmorgon i Luckstaskolan, ett par mil utanför Sundsvall. På jympasalens gummimattegolv håller tio kulturskolepedagoger på att ställa fram rekvisita till en teaterföreställning. Gruppen jobbar målmedvetet och vant – det här har de gjort många gånger förr.

När så dagens publik – skolans förskoleklass och förstaklassare och deras lärare – har slagit sig ner på bänkar och madrasser ikläder sig kulturskollärarna var sin roll, fyra av dem lätt utklädda, resten som scenmusiker.

Pjäsen bygger på sagan om de tre små grisarna och vargen, men handlar i den här tappningen om fyra barn, varav en har svårt att förstå hur hon ska kunna bli kompis med de and­ra tre. Kulturskollärarna har själva skrivit manus och nya sångtexter till redan existerande musik.

För några år sedan gav Sundsvalls barn- och utbildningsnämnd kulturskolan uppdraget att jobba med uppsökande verksamhet och särskilt prioritera socioekonomiskt svagare områden.

– Även om vi ofta jobbade ute i skolorna kunde vi inte garantera att vi kom till alla skolor och mötte alla elever, säger Rickard Edbom, teaterpedagog.

Nu omorganiserades skolans omkring 50 pedagoger i fyra arbetslag med olika slags kompetenser och med ansvar för var sitt geografiskt område. Varje arbetslag har fria händer att utforma sin verksamhet, så länge de jobbar utifrån uppdraget från nämnden.

Rickard Edboms grupp bestämde sig för flera olika projekt, varav pjäsen är ett.

–  Vi valde att lägga mest kraft på de yngre eleverna, som kanske inte känner till kulturskolan, säger han.

Att konceptet är ett sätt att sprida budskapet om kulturskolans existens är en sak. Men inte minst betyder det mycket för lärarnas arbetsmiljö.

– Jag var rätt negativ till att börja jobba i arbetslag, säger Margareta Sjölander, lärare i brass.

– Men det är bara positivt!

Hon njuter av att jobba tillsammans med andra och få utmana sig själv med att spela teater och sjunga.

Även tvärflöjtläraren Kerstin Kallberg har lärt sig nya saker, som att spela cajón, en trälåda som man sitter på och trummar på med händerna.

Rickard Edbom jobbar uppsökande ute i skolorna på ett helt annat sätt än tidigare.
Foto: Mats Andersson

– Man vågar, för det är så öppet klimat i gruppen. Vi har verkligen växt som arbetslag, säger hon.

– Och så känns det enormt meningsfullt, eftersom det märks att eleverna uppfattar budskapet i pjäsen, säger Tove Liljedahl, danspedagog.

Gitarrläraren Joel Sundkvist har ansvar för att samordna aktiviteterna ute i skolorna. Gruppen är ute varje fredag sedan våren 2018 och har hittills mött omkring 1 200 elever i årskurs F-3.

– Vår tanke är, att om vi börjar med att skapa en relation kommer steg två – att rekrytera fler barn – ganska naturligt, säger Joel Sundkvist.

Föreställningen är omkring tjugo minuter lång. Barnen sitter som tända ljus, följer engagerat det som händer på scenen och applåderar entusiastiskt efteråt. Innan de går får de frågan om varifrån personerna på scenen kommer. Svaret kommer i kör: ”Sundsvalls kulturskola!” ­