Misshandlad av elev – ledningen krävde att hon höll tyst

Händelsen inträffade i höstas. Caroline Andersson var då mellanstadielärare och skyddsombud på en kommunal skola i Stockholm.

Strax efter lunch uppstod en dispyt mellan henne och en elev som inte vill utföra en arbetsuppgift. För att hen inte skulle störa övriga elever bad hon eleven att lämna klassrummet. Eleven hängde sig då i händerna ovanför dörren in till klassrummet. För att avväpna situationen gick Caroline Andersson fram till eleven, petade lätt i sidan med pekfingret och frågade om hen var kittlig.

Eleven svarade genom att hoppa ned, vända sig om och ta ett strypgrepp runt Caroline Anderssons hals. När hon tog bort händerna skrek eleven: ”Fan vad svag du är. Du borde träna mer.”

Caroline Andersson lämnade snabbt klassrummet och gick till sitt arbetsrum där en kollega upptäckte tydliga märken på hennes hals och fotograferade dem. En annan lärare hjälpte henne till närakuten.

– Senare samma dag polisanmälde jag vad som hade hänt. Anmälan skrevs dock av direkt på grund av elevens ålder.

– Bland det första man sa till mig från skolledningens sida var att de inte ville att jag skulle prata med någon om vad som hade hänt, inte ens med mina kolleger. De ville tysta ner händelsen.

Varför då?

– De sa att det var för att inte skapa oro bland mina kolleger. Men jag tror att det mer handlade om skolans rykte, och så är det nog på många skolor. Man vill inte öppet berätta om vad som händer innanför skolans väggar om det är något negativt.

– Många lärare är dessutom rädda för att öppet berätta om och kritisera vad som händer på skolan. Man är rädd för repressalier, till exempel att bli utfryst eller att få en sämre löneutveckling.

Vad gjorde du?

– Jag var i chock och svarade att jag inte skulle prata med någon, men det gjorde jag ändå med mina närmaste kollegor.

Etty par månader senare berättade Caroline Andersson i en intervju med  tidningen Läraren om händelsen. Hon kände att hon som lärare och  skyddsombud måste våga lyfta hur vardagen kan se ut för en lärare.

– Efter att artikeln publicerats förklarade rektorn för kollegor till mig hur fel det var av mig att gå ut och berätta om vad som hade hänt och att hon inte ville att någon skulle prata med mig.

Via mejl till tidningen meddelade skolans rektor att hon inte vill kommentera vad som hänt.

Varför vågar du prata öppet om vad som har hänt?

– Dels blev jag less på hur fel jag bemöttes av ledningen, dels anser jag att det är viktigt att berätta. Detta handlar inte bara om kritik mot hur enskilda skolor fungerar, utan också mot hur politiker fördelar resurser till skolan. Det är viktigt att det kommer fram hur det verkligen ser ut i svensk skola.

Caroline Andersson säger att hon är långt ifrån den enda läraren på den aktuella skolan som utsatts av våld av elever.

– Men det var inget som det pratades öppet om. Den som berättade ansågs som svag som inte kunnat ta hand om sina elever.

– Ett skäl till att många struntar i att anmäla är dessutom att en anmälan ofta inte leder till något. Men det är ändå viktigt att anmäla. Utan ordentlig  dokumentation kommer våld mot lärare inte tas på allvar.

Hur mår du i dag?

– Jättebra jämfört med hur det var tidigare. Jag har bytt arbetsgivare. På min nya skola är det ett mycket varmare klimat. Ledningen tycker dessutom att det är bra att jag pratar om vad som har hänt.

LÄS ÄVEN

Granskning: Lärare vågar inte vara öppet kritiska

Facket: Så stoppar vi tystnadskulturen

Yttrandefrihet – Det här gäller för dig som lärare

Många lärare skräms av lojalitetsplikten

Lärare på friskolan: ”Många är rädda för att berätta att de är med i facket”