”Värdegrundsfokuset får inte ta över kärnuppdraget”

Svensk skola har fått ett nytt och mastodontlikt kunskapsområde: sexualitet, samtycke och relationer. Förutom i kunskapsuppdraget, ingår temat även i värdegrundsuppdraget och i examensmålen för lärarutbildningen. Därigenom åläggs lärosäten, Skolverket och skolledningar att utbilda samtliga lärare i ämnet. Således får nu exempelvis matematik- och slöjdlärare ägna arbetstid åt att problematisera könsmönster och porrindustrins inflytande på ungdomars sexualitet.

Reformens upphovsman, Matilda Ernkrans (S), motiverade i en intervju med SVD reformbeslutet med att området utgör ”viktig kunskap för alla lärare”. Så kan mycket väl vara fallet. Motiveringen implicerar dock en felaktig premiss. Premissen är att vi lever i en utopi där tid och resurser inte existerar som begränsande faktorer. Med andra ord, en värld utan alternativkostnad. Den verkligt intressanta frågan i sammanhanget är inte om något är viktigt, utan om det är viktigare än skolans redan alltför nedprioriterade kärnuppdrag: ämnesavgränsad undervisning.

Allt har en alternativkostnad

Om fallet hade varit att lärare tidigare besatt stora luckor av tid som nu kan ägnas åt det nya området, hade premissen varit korrekt. Då råder emellertid en missuppfattning kring den redan befintliga omfattningen på lärarens uppdrag. Resurser i allmänhet och tid i synnerhet, är bristvaror i skolans värld. En tillökning av skolans uppdrag som inte inkluderar en motivering om vad som samtidigt ska prioriteras bort, är därför verklighetsfrånvänd. Här är det nya området tyvärr en av många bäckar små.

I den senaste Talisrapporten uppger exempelvis svenska högstadielärare att de i genomsnitt undervisar färre timmar än sina finska kollegor. Detta trots att svenskarna har längre arbetsdagar. Lägg därtill att Sverige har lärarbrist och jämförelsevis sämre skolresultat i internationella mätningar. Med andra ord: allt har en alternativkostnad.

Gränsdragning blir svårare

För att vidare uppskatta densamma bör vi ställa oss frågan: vad hade de timmar som nu avsätts för reformen, i stället kunnat reserveras till? Stödundervisning i matematik, mer lästräning, planeringstid, fortbildning i kärnuppdraget och undervisningstid i allmänhet, för att ta några exempel. Värdegrundsuppdraget är viktigt, men är det så viktigt att det i nuläget ska prioriteras före ovanstående uppgifter? Bara Skolverkets webbutbildning för det nya området är 20 timmar lång, för varje enskild lärare som genomgår densamma.

Risken med ett svällande värdegrundsuppdrag är därtill att gränsdragning blir allt svårare. Sexualitet, samtycke och relationer är knappast den enda samhällsfrågan värd att beakta. Varför inte samtidigt utbilda samtliga lärare om brottsförebyggande arbete, segregation, psykisk ohälsa, klimatförändringar, narkotika och extremism? Är sexualitet och relationer uppenbart viktigare än alla dessa ämnen?

Min poäng är att antalet angelägna samhällsproblem är oändligt. Värdegrundsbuffén kan därigenom växa till en gränslös, men relativt verkningslös universalmedicin. Politikerna byter etikett på burken för att ge sken av att kunna bota olika sjukdomar. Idag botar den porrindustrins problem, imorgon något annat. Det viktiga är inte om medicinen verkar, utan om den säljer.

Vi är inga orakel

Hur bör då skolan förhålla sig till en värld av oändliga behov men knappa resurser? Mitt anspråkslösa förslag är som följer: ett tydligare fokus på kärnuppdraget – att stärka elevernas ämneskunskaper och färdigheter. Med ämneskunskaper följer en högre grad av måluppfyllnad samt klokare och mer bildade medborgare, med fler möjligheter i livet.

Allt detta är dessutom, som bieffekt, förebyggande aspekter för nästan samtliga av våra samhällsproblem. Inslag av sexualitet, samtycke och relationer kan därtill med fördel betonas starkare i läroplanen för de ämnen där temat faktiskt är relevant för det centrala innehållet.

Det överdrivna fokuset på området och värdegrunden i allmänhet, missar däremot poängen med att lärare utbildas i olika ämnen. Vi kan inte bli experter på allt. Vi är inga orakel. Vi är lärare.

William Malmsten, gymnasielärare i samhällskunskap och historia

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.