Sveriges Lärares krav: Skolväsendet måste återregleras
Sveriges Lärares ordföranden Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén. Foto: Oskar Omne
Vi lärare debatt Likvärdigheten i lärares och elevers ramfaktorer har alltför länge negligerats. Nu krävs ett paradigmskifte. Svensk skola måste återregleras för att värna lärares kärnuppdrag och elevernas undervisning, skriver Sveriges Lärares ordföranden Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén.
Det behövs ett paradigmskifte gällande skolväsendets styrning. Det är dags att vi lämnar 1990-talets syn på resultatstyrning bakom oss. Svensk skola har nämligen alltid varit målstyrd. Det som ökade under 1990-talet var resultatstyrningen. För skolväsendet är detta ett felaktigt sätt att styra; ingen lärare eller elev är hjälpt av att vi i efterhand kan konstatera att eleven inte nått målen. I stället måste regelstyrningen av inputfaktorerna öka. Skolväsendets viktigaste resurs är den tid barnen och eleverna spenderar med sina väl förberedda förskollärare och lärare.
En överväldigande majoritet – över 90 procent av Sveriges Lärares medlemmar – vill se regleringar av sådant som undervisningstid, undervisningsgruppernas storlek med mera. Skillnaderna i inställning är ytterst små mellan lärare inom olika skolformer. Förskollärare, grundskollärare, lärare inom fritidshem och gymnasielärare är alla fullkomligt överens gällande behovet av regleringar. Lärare vet vad som skulle göra stor skillnad för både undervisningens kvalitet och arbetsmiljön.
Avgörande faktorer
Sedan början av 1990-talet har skolväsendet genomgått en omstöpning som fått allvarliga konsekvenser för både lärare och elever. Ramfaktorer som undervisningsgruppernas storlek, lärares undervisningstid och tiden för planering saknar idag skarpa regleringar. Dessa faktorer är avgörande för likvärdigheten i skolväsendet.
New public management (NPM) har emellertid slagit sönder det system av regleringar som tidigare präglade svensk skola. Politiker och huvudmän bortser idag konsekvent från betydelsen av sådant som lärares undervisningstid och gruppstorlekar. Numera står huvudsakligen mål och resultat i fokus. Dagens konkurrensutsatta skolväsende styrs av en tilltagande mängd olika mål, visioner och kvalitetsindikatorer. Längst ut i en lång och rörig styrkedja finner vi läraren, vars arbetstid i allt lägre grad handlar om kärnuppdraget. Undervisningsrelaterat arbete har blivit arbetsuppgifter bland många andra i takt med att lärare förväntas vara administratörer, kuratorer, reklammakare med mera.
Det är dags för ett paradigmskifte.
Sveriges Lärare är idag den enda aktören som systematiskt kartlägger lärares och förskollärares undervisningstid, planeringstid och undervisningsgruppernas storlek. Som förbund följer vi noggrant utvecklingen longitudinellt med en undersökning som genomförs årligen. Våra undersökningar visar att den schemalagda undervisningstiden är alltför omfattande samt att undervisningstiden inte är dimensionerad i förhållande till undervisningsgruppernas storlek och tiden för planering.
Sveriges Lärares krav
Våra undersökningar visar dessutom att arbetsuppgifter som inte rör undervisningen utgör en stor del av lärares arbetstid. I avsaknad av robusta regleringar trängs kärnuppdraget undan till förmån för sådant som administration, möten, skolans varumärkesarbete med mera. Arbetsbelastningen blir ohållbar.
Sveriges Lärare kräver mot denna bakgrund:
- En reglering av undervisningsgruppernas storlek. Undervisningen försvåras ju fler barn och elever som ingår i undervisningsgruppen. Under förra året var exempelvis över hälften av de åldersindelade grupperna i förskolan större än Skolverkets rekommendationer och i de tio procent största mellanstadieklasserna fanns minst 28 elever.
- En reglering av lärares undervisningstid. Det finns en betydande spridning gällande mängden undervisningstid per lärare. Ju mer undervisningstid lärare har, desto mer betungande upplever de sin arbetsbelastning. Mängden undervisningstid har ökat sedan 1990-talet.
- En reglering av lärares planeringstid. Att undervisa mycket är krävande och förutsätter omfattande för- och efterarbete för att möta alla elevers behov. Till exempel anser 7 av 10 grundskollärare att tiden för efterarbete är otillräcklig. Lärares och förskollärares kärnuppdrag är att planera, genomföra och följa upp undervisningen. För att detta ska fungera måste tillräcklig tid garanteras för varje del i kärnuppdraget.
I våra grannländer är nämnda nationella regleringar en självklarhet. I Norge regleras undervisningsgrupperna framgångsrikt med hjälp av en norm för lärartäthet. Det har lett till att lärare har ett färre antal elever i sin undervisning. Läraren får därmed bättre möjlighet att fördela sin tid mellan eleverna. I Finland regleras lärares undervisningstid med hjälp av en fastställd undervisningsskyldighet per vecka och ämne.
En fråga om lagstiftning
Det är dags för ett paradigmskifte. Ökad regelstyrning kring undervisningens ramfaktorer skulle skapa ett skyddat hägn för lärares yrkesprofessionalism. Detta är inte endast en fråga mellan parterna, utan är i hög grad också en lagstiftningsfråga. I grunden handlar det nämligen om skolans finansiering och styrning.
Sverige behöver hämta inspiration från exempelvis Norge och Finland men skapa vår egen regleringsmodell. Regleringarna måste hänga samman, vara träffsäkra och välavvägda i förhållande till varandra. Det måste utgöra en omistlig del i skapandet av ett likvärdigt och kompensatoriskt skolväsende. Ett statligt huvudansvar för hela skolväsendet utgör därför en grundbult i den reglering vi vill se. Staten måste stå som garant för att möjliggöra ett genomgripande paradigmskifte.
Åsa Fahlén, förbundsordförande Sveriges Lärare
Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Sveriges Lärare
