Svenskläraren: Låt barnen slippa skönlitteratur
Hanna Engström, lärare i svenska och svenska som andraspråk, vill se större variation på litteraturen eleverna läser.
Vi lärare debatt Släpp fokus på skönlitteratur, menar svenskläraren Hanna Engström.
Under mellanstadiet så infaller den så kallade bokslukaråldern och vi lärare inspirerar, läser högt, pratar om böcker och ger läsläxa.
Vi väntar och hoppas att barnen snart ska inträda den period i deras liv där de föredrar att läsa framför att kanske titta på TV eller spela datorspel.
Varför då detta otroliga fokus på skönlitteratur?
Vissa barn vill hellre läsa fakta men då säger vi “du har bara inte hittat rätt bok”. De tittar frågande och svarar att de faktiskt inte tycker om att läsa kapitelböcker. Det är svårt för oss att ta in, framför allt som svensklärare.
Men vad är det egentligen vi vill uppnå med läsningen?
Vill att barnen förstår vad de läser
Vi vill väl ändå att barnen ska kunna förstå vad de läser för att också kunna ta till sig andra texttunga ämnen och vidare kunna vara en del av ett samhälle där de kan uttrycka sig och förstå de olika texttyper de möter i livet?
Varför då detta otroliga fokus på skönlitteratur? Missförstå mig inte nu, jag använder själv skönlitteratur i min undervisning och eleverna får självklart läsläxa varje vecka, i just skönlitteratur. Jag har under flera år som lärare också gått och väntat på och hoppats in i det sista att mina elever någon gång under mellanstadiet faktiskt ska se glädjen i en bok. Många har gjort det medan andra fortfarande hellre vill läsa för att lära sig mer om någonting - läsa en faktabok helt enkelt.
Att vara läskunnig handlar ju ändå om att kunna associera och dra slutsatser kring det man läser, om metakommunikativa insikter och förmågor som handlar om att avgöra hur man ska förstå och vad som är relevant.
När det kommer till läsning idag så är det, enligt mig, mycket få metakommunikativa insikter som görs i skolan i just svenskämnet. Mängdläsningen är oftast på skönlitterära texter för att eleverna ska få så kallad läslust och på så sätt förhoppningsvis fortsätta läsa även svårare texter och andra textgenrer.
Större bredd på texterna
Då de flesta texter idag i samhället kräver just en metakommunikativ insikt så ser jag hellre att det är en större bredd på texterna man läser i skolan så att de kan förberedas bättre för fortsatt skolgång och ett liv utanför skolan. Vi får också komma ihåg att alla barn är olika och på samma sätt som vi nivåanpassar så kanske vi också ska anpassa läsningen till något de faktiskt njuter av.
För att få metakommunikativa insikter i just skönlitteratur så föredrar jag boksamtal och djupanalys av böckerna tillsammans med eleverna för att se att de verkligen förstår. Att de då lättare kan “träda in i bokens värld” och kunna dra slutsatser kring sig själv och bokens karaktärer. Men jag har slutat vänta på att mina elever ska komma in i bokslukaråldern. Den kommer när den kommer, och ibland så kommer den inte alls.
Hanna Engström, lärare i svenska och svenska som andraspråk, Göteborg
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte ViLärare.
LÄS MER:
5 tips: Så använder du skönlitteratur i undervisningen
