Svar på kritiken: ”Forskarnas fel om differentierad undervisning”

I en artikel på Skola och samhälle som refereras i Vi Lärare dömer några forskare ut nuvarande undervisning som de menar bygger på myter. Forskaren Agneta Gulz tar upp differentierad undervisning, men beskrivningen är raka motsatsen.

Resonemanget om att differentierad undervisning är en trend som skadar elevers lärande bygger på några fundamentala missuppfattningar. Eftersom jag skriver om differentierad undervisning vill jag ta chansen att bemöta tre av dessa missuppfattningar.

• Sammanblandning av differentierad undervisning och individualisering. 

Jag håller med i citatet av Agneta Gultz “När lärare gör individuella anpassningar av lektionsinnehåll och upplägg för att möta var elevs intressen, förmågor och förkunskaper försämras oftast möjligheterna till lärande”.

Det är dags att släppa missuppfattningen att differentierad undervisning bygger på en förlegad teori om lärstilar.

Det är väl känt att elever inte ska administrera sitt eget lärande, något som är en risk med att elever ska lära individuellt. 

Men differentierad undervisning är snarare de lösningar som inte landar i särlösningar eller individuella arbeten. Differentierad undervisning är en inbyggd flexibilitet, både i helklassundervisning och i färdighetsträning. 

Vi differentierar en aktivitet, frågeställningar i diskussioner och färdighetsträning när det behövs i förhållande till elevernas nulägen. Inte hela tiden. 

Handlar mest om form

Skolinspektionens granskningar av anpassningar visar dock att de sällan handlar om lektionsinnehåll och upplägg utan mest om form. 

Det är i själva verket i få klassrum som det sker differentierade ansatser i undervisningen av ett innehåll. Ett stort bekymmer är att anpassningar i form sätts in som standardlösningar för vissa individer. 

Att sitta bakom en skärm eller att få mer tid på ett prov är sådana exempel som inte har med lärandet att göra, utan snarare sätts in för att klara vardagen i skolan. Jag menar att det är tecken på att undervisningen individualiseras snarare än differentieras.

• Differentierad undervisning är inte en metod.

I stället är det ett arbetssätt som innebär att man söker lösningar för att möta eleverna där de är enligt uppdraget. Det finns metoder att pröva för att differentiera, men de måste liksom alla metoder vi använder i klassrummet utvärderas utifrån hur de fungerar för elevernas lärande. Allsidig bedömning är en del av en differentierad undervisning. 

• Teorin om lärstilar kopplas felaktigt till differentierad undervisning.

Lärstilar lyftes på 1980-talet som ett sätt att kategorisera elever för att möta dem bättre. Det kopplades då, och en bit in på 1990-talet, till differentierad undervisning genom ansatsen att möta mångfalden i klassrummet. Det fungerade inte då och fungerar inte nu eftersom etiketter på elever inte gynnar dem. Det är dags att släppa missuppfattningen att differentierad undervisning bygger på den förlegade teorin.

Viktigt för att nå en samsyn

Det heterogena klassrummet är normalt och samtidigt en utmaning för lärare. Vi utvecklar individer i ett kollektivt sammanhang. Hur gör man praktiskt när det kan vara stora skillnader mellan elevers förkunskaper, språk, mognad och andra färdigheter? Att differentiera undervisningen innebär att man bygger in en flexibilitet för att gynna lärandet för alla. Det är inte att planera en lektion med en kärna och sedan speciallösningar, något som är vanligare idag.

Vad vi kallar olika metoder och förhållningssätt är viktigt för att nå en samsyn. 
Forskarna visar att samsynen vacklar, inte minst kring kopplingen mellan teori och praktik.

Det är lätt att påstå att lärare gör det ena eller det andra men svårare att enas om vad vi egentligen menar, hur det märks i klassrummet och, viktigast av allt, vad det får för effekter på elevers lärande.

Helena Wallberg, gymnasielärare, specialpedagog, utbildare och författare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER: 

Forskarna dömer ut trender i skolan: ”Bygger på myter”

Skolverkets svar på forskarnas trendkritik: ”Håller med”

Forskarnas teori: Därför bygger skolan på trender

Svar på kritiken: ”Forskarnas fel om differentierad undervisning”

Forskarna: ”Mirakelmetoderna klarar inte granskning”

”Därför är det viktigt att skilja på forskning med olika syften”