”Standardiserade tester löser inte skolans problem"
Standardtester riskerar leda till ”förenklade och missvisande sätt att förstå barns lärande" skriver Heléna Fransman
Debatt ”Regeringens utredning om stödinsatser i skolan föreslår att nationella proven i lågstadiet ska ersättas med korta standardiserade tester för att identifiera elever i behov av stöd. Det kan låta effektivt – men i själva verket riskerar det att leda till ett förenklat och missvisande sätt att förstå barns lärande”, skriver Heléna Fransman, speciallärare.
Att reducera barns kunskaper och behov till resultatet av ett fyrtiominuterstest är inte bara pedagogiskt problematiskt – det är farligt. Elever med språkliga svårigheter, flerspråkiga elever, barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och de med en långsammare kunskapsutveckling riskerar att hamna helt fel i systemet. Vissa kommer att få stöd på felaktiga grunder, andra kommer inte att få det stöd de faktiskt behöver.
LÄS ÄVEN: Extra anpassningar skrotas: ”Enklare få särskilt stöd”
Vi riskerar dessutom att gå tillbaka till en skola där eleven betraktas som bärare av problemet, istället för att ansvaret för anpassning och utveckling läggs på undervisningen och lärmiljön. Det är en syn på barn som vi under lång tid har arbetat för att lämna bakom oss – och som absolut inte får återinföras genom nya reformer.
Så blir insatserna träffsäkra
Här är speciallärarens roll helt avgörande. Speciallärare har genom sina olika inriktningar – språk-, skriv- och läsutveckling, matematikutveckling och intellektuell funktionsnedsättning – en djup kompetens som inte går att ersätta med testformulär. De kan analysera elevers svårigheter på ett sätt som sätter resultaten i ett sammanhang: är det en tillfällig inlärningssvårighet, en språklig barriär eller ett mer långvarigt behov? Bara genom den professionella bedömningen kan insatserna bli träffsäkra och långsiktigt hållbara.
Dessutom är speciallärarens handledande roll avgörande för hela skolans arbete. Genom att samarbeta med lärare och specialpedagoger kan de utveckla undervisningen så att stödinsatserna inte enbart blir individuella utan också stärker hela klassens lärandemiljö. Denna dimension försvinner helt i en modell där tester ensidigt styr vem som anses behöva stöd.
Fokus på mätbarhet
När särskilt stöd baseras på standardiserade tester riskerar vi att förskjuta fokus från pedagogisk kompetens till mätbara resultat. Det är en utveckling som inte gynnar någon – allra minst de elever som faktiskt behöver stöd.
Kommer inte få det stöd de faktiskt behöver
Om förslagen ska bli framgångsrika måste skolpolitiken våga sätta tilltro till professionerna. Det är inte fler tester som löser skolans utmaningar, utan ett stärkt samarbete mellan lärare, speciallärare och specialpedagoger. Speciallärarens unika kompetens måste ses som en resurs både för eleverna och för lärarkollegiet.
Annars riskerar vi att införa ännu en reform som på pappret lovar effektivitet, men i verkligheten skapar fler felbedömningar, ökar lärarnas arbetsbörda och försvagar det som verkligen behövs: långsiktig kvalitet i stödarbetet.
Heléna Fransman, speciallärare mot matematikutveckling
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
Lärarens ris och ros efter förslagen om anpassningar
