”Skolplikten får föräldrar att kämpa som djur”

Tack för ditt debattinlägg. Det är viktigt att dina ord kommer i skrift för de representerar ett perspektiv som många av oss föräldrar känner av i kontakten med skolvärlden och även med världen i stort. Blir också glad att du lyckats få dina barns skolgång att fungera med hälsan i behåll. Det är ju allt jag och många andra drömmer om.

Själv har jag flera barn. Så klart känner jag igen mig i de situationer du beskriver där ett av barnen under en period inte tycker skolan känns meningsfull eller lätt och anpassningar krävts. Inga konstigheter där. Delar av ett föräldraskap är att lära barnet att det är okej att ha jobbiga känslor ibland och ändå gå framåt.

Men med ett av barnen har det varit något annat.

”Inga av dina tips hjälper”

Där har inga av de tips du ger hjälpt. Tro mig, vi försökte länge. När vi varit ihålliga har det inte lett framåt. Tvärtom. Det är många med mig som kan vittna om att det lett till att ens barn blivit totalt utmattat, så ångestfyllt att livet känns outhärdligt eller fått andra reaktioner som är allvarliga.

Vad gör man då, Ulrica? Vad gör du om ditt barn börjar skada sig själv för att hantera pressen om skolplikt? Vad gör du när ditt barn inte vill leva? Vad gör du med ett barn som inte förmår sig gå upp ur sängen? Bär honom i pyjamasen till skolan och lägger honom på golvet i klassrummet? Så alla får beskåda ångesten? Det är i de vägkorsningarna vi hamnar.

Jag ska berätta för dig vad vi gör. Vi kämpar som djur! Vi rannsakar oss själva och vi tar all hjälp som står till buds – från vården, från skolan, från forskning. Inget blir viktigare än att få barnet på fötter, få barnet att tycka om livet igen, få barnet att få en vardag som är någorlunda normal. Allt vi önskar, och allt våra barn önskar, är att kunna gå i skolan igen, ha vänner, få utvecklas och skratta.

Skolan är det finaste vi har, säger du. Det är ett privilegium att få säga så. Ett privilegium för den som mår bra. Själv säger jag till mitt barn ”Du är det finaste jag har. Skolan är viktig. Men ditt liv, att du lever, är viktigare. Okej?”.

”En börda för föräldrahjärtan”

Ditt skuldbeläggande har blivit sten på börda i många föräldrahjärtan idag.

Det ser jag i de forum vi har för att stötta varandra. Jag hoppas att du, och alla de kollegor som behöver det, kan få utbildning i hur det är att vara barn eller anhörig när livet blivit riktigt svårt och hälsan står på spel.

Jag hoppas att vi kan hitta vägar framåt där det inte handlar om att lägga skuld på vare sig föräldrar eller lärare.

För, oj, vad det finns lärare som kämpar för våra barn! Men de kämpar med knappa förutsättningar och i ett system som inte riktigt lirar med verkligheten. Det är ju systemet som behöver ses över och ändras.

En person är så liten i relation till systemet.

Påminner mig om Demings citat ”A bad system will beat a good person every time”.

En person är så liten i relation till systemet. Men om vi står tillsammans har vi en chans att förändra.

Kan vi höja blicken lite, Ulrica? Vara på samma sida? För barnens skull.

Isabel Petrini, legitimerad psykolog, författare, fyrbarnsmamma

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER:

”Föräldrar förstör sina barns framtid – inte vi lärare”

Replik: ”Tvång är ingen bot mot skolångest”

”Skolfrånvaro beror inte på att det saknas stressbollar”