Så riskerar ”skärm till pärm” bli en återvändsgränd

Den svenska skolan verkar återigen ha hamnat i ett dike. Likt ett bowlingklot som inte hittar rak kurs, slirar den från det ena till den andra spåret utan att lyckas träffa käglorna.

Nu har man deklarerat att skärmarna ska ut ur klassrummen. Den svenska skolan ska stolt återgå till böcker. Från skärm till pärm, heter det. I själva verket riskerar man att kasta ut barnet med badvattnet, där barnet står för det sunda förnuftet –  för när politikerna skyller elevernas bristande förmåga att läsa och skriva på digitala verktyg, då har det sunda förnuftet checkat ut.

”Andra länder ligger före”

När jag kom till Sverige på 90-talet som utbildad lärare och fick praktik på en grundskola, förstod jag ganska snabbt att det fanns mycket jag inte var van vid. Inget konstigt tänkte jag, det var jag beredd på. Det jag inte var beredd på var att den största kulturkrocken i det här landet skulle jag uppleva just i skolans värld. En värld jag trodde jag kände väl.

Jag insåg nämligen att mycket av det som gjordes i skolan inte tycktes handla om kunskap.

Tiden då eleverna på mellanstadiet systematiskt tränade på att läsa och skriva var vissa dagar nästintill obefintlig.

Lektioner försvann i en ström av ”schemabrytande aktiviteter” och kunskap verkade vara ett sidospår även under lektionstid.

När eleverna i årskurs fyra flåsande sprang tillbaka från rasten till mattelektionen släpande med sig alla konflikter de varit med om den senaste kvarten, drogs hela klassen tillsammans med läraren i oändliga försök att reda ut bråken som ändå var som bortblåsta en halv timme senare. Matten då?  

Sverige måste hinna ikapp de länder som ligger före

Jag hade, å andra sidan, turen att arbeta med några äldre, erfarna lärare.

De hade tydlig kunskapsfokus och lät sig inte luras in i annat under lektionstid utan kunde skickligt få eleverna att göra det de var i skolan för – att lära sig. Vi, de nya lärarna som utbildades i början av 2000-talet, drabbades av yrkesidentitetskris innan vi ens hann börja jobba. Det var inte bara för att vi var nya. Det var för att vi hade tränats till att vara handledare snarare än lärare.  

Detta är en erfarenhet från mer än tjugo år sedan. Har det blivit bättre nu? Jag vet inte. Jag lämnade grundskolan bara efter några år. Nu undervisar jag på komvux och får syssla med kunskap.

”Har inte råd”

Men en sak vet jag: Det är inte skärmarnas fel! Skyll inte på digitalisering – det har vi inte råd med. Erkänn istället att de sätt på vilka digitala verktyg har använts i skolan inte alltid har hjälpt.

Jag är av den gamla sorten som fortfarande minns doften av en nytryckt bok som öppnas för första gången och mycket av min kunskap har jag skaffat genom att bläddra i böcker. Samtidigt vet jag att man aldrig kan vrida tiden tillbaka.

Sloganen Från skärm till pärm borde aldrig ha sett dagens ljus.  

Sverige måste hinna i kapp andra länder som ligger före i den digitala utvecklingen. Att detta inte kommer att ske genom att skolan kastar ut digitala verktyg, är något få människor behöver övertygas om. 

Marija Zdjelar, sva-lärare på komvux i Vaggeryd

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Larmet: Så fördjupar lyssneläsning läskrisen

”Skolverket duckar för kritik mot digitala proven”

”Skolverket skuldbelägger lärarna om nationella proven”