”Så haltar skolledarnas budskap om regleringar”

Hanna Garberg skrev en debattartikel om vikten av reglerad arbetstid för lärare och tydliggörande av läraruppdraget, någonting SKR av egenintresse givetvis vill bromsa in i det sista.

Garberg bjöd in Sveriges Skolledare att göra gemensam sak med oss lärare, men dessa kände sig uppenbarligen inbjudna med armbågen och en replik till Hanna Garberg lät inte vänta på sig.

”Argumentationen haltar”

Det kanske största problemet med repliken från Sveriges Skolledare är att deras argumentation är fullständigt historielös och haltande.

Sverige hade en skola i världsklass både när det gällde resultat och jämställdhet och sågs som ett föredöme av många länder.

Lärarkåren var anställd av staten med tydliga regleringar vilket gav en stark och autonom lärarkår (i länder som Finland som framhålls som föredömen på skolans område har fortfarande läraryrket stark autonomi, höga antagningskrav och hög status).

Finansdepartementet under Kjell-Olov Feldt (S) ville bli av med arbetsgivaransvaret för lärarna och en kommunalisering av skolan genomfördes trots stora protester.

Att påstå att arbetsförhållandena för lärarkåren försämrades är knappast en underdrift, nu skulle lärarnas arbetsplikt förändras så att den låg i linje med den kommunala barn och ungdomsverksamheten i stort.

Dessutom försvann meritvärdering och behörighetskrav, kommunen avgjorde vem eller vad som var en lärare och den individuella lönesättningen gav kommunerna makt att avgöra vilket beteende som skulle premieras i lönekuvertet.

”Budgethål att fylla”

Helst skulle lärarna kunna användas i andra delar av kommunens verksamhet och det fanns gott om budgethål i de kommunala verksamheterna som kunde fyllas igen med skolpengarna från staten.

När sedan det fria skolvalet och systemet med skolpeng infördes var det spiken i kistan för skolan (OECD fann inga sakliga motiv för reformerna utan kunde krasst konstatera att det var ett rent ideologiskt projekt).

Efter att reformerna slutat i katastrof är nu en återgång till den statliga skolan en naturlig konsekvens i mångas ögon – även om ekonomiska särintressen gör allt för att motarbeta den.

”SKR stretar emot”

SKR vill naturligtvis även fortsättningsvis kunna använda lärare till annat än undervisning och skolpengar till annat än skolan och kommer att streta emot in i det sista. Även skolkoncernerna vars syfte är att generera vinst till aktieägarna kommer att lägga en stor mängd elevpengar på olika påverkansoperationer för att hindra ett förstatligande.

Pengar och makt är ett nollsummespel, om någon grupp får ökat inflytande sker det på bekostnad av någon annan grupp.

Det är uppenbart att Sveriges Skolledare anser att det bästa för skolan är om skolchefen får behålla makt på bekostnad av lärarna. Det är lätt att förstå argumentationen: Lärarna ser inte ”helheten” på samma sätt som chefen som är den som kan skapa bästa förutsättningar för eleverna om skolledarna får de ”verktyg” de behöver.

Några exempel på hur detta ska ske får vi givetvis inte. Skolledarna beklagar sig också över att de åläggs mycket ansvar utan att de får resurser och förutsättningar.

”Nappa på förslaget!”

Detta låter som ett eko av lärarkåren och gör det än mer obegripligt att de inte nappar på Garbergs inbjudan att göra gemensam sak, regleringar av skolan gör ju faktiskt så att resurserna hamnar i skolan och inte någon annanstans som fallet är idag.

Skolledarna är också rädda att regleringar innebär att de tappar sin ”flexibilitet” (läs använda lärarna till annat än undervisning och bedriva skolan så billigt som möjligt). Faktum är att sedan lärarkåren tappade makt och inflytande visavi skolledare har skolan blivit sämre, att utifrån detta läge dra slutsatsen att regleringar som skyddar läraryrket leder till skolans undergång kan inte tolkas som annat än utslag av egenintresse.

Regleringar av skolan gör att pengar hamnar i skolan

Makten över skolan finns idag hos lokala politiker, skolkoncerner och skolans ”kunder”. Efter 30 år kan vi konstatera att skolan varit i fritt fall. En rimlig slutsats att dra är att dessa intressenters maktutrymme över skolan måste minska till förmån för stat och Sveriges lärarkår om vi ska kunna rädda skolan och Sverige som kunskapsnation. Var Sveriges skolledare väljer att ställa sig är naturligtvis upp till dem själva.

Patrik Andersson, musiklärare och läromedelsförfattare, Tyresö

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

”Friskfaktorer gör inget för ett sjukt system”

”Regleringar riskerar ske på skolledarnas bekostnad”

”Frustrationen bör riktas mot SKR – inte mot mig”