”Så blir skolan ett verktyg mot desinformation”

I en tid då digital information svämmar över oss från alla håll blir det allt svårare att skilja mellan sant och falskt. I en ny rapport från Forskningsinstitutet för psykologiskt försvar belyser jag och Ullrich K. H. Ecker (professor vid UWA i Australien) hur utbildning kan stärka ungas förmåga att identifiera och motstå desinformation vilket hotar demokratin.

Utmaningar med desinformation

Desinformation – avsiktligt vilseledande information – kan spridas snabbt via sociala medier och digitala plattformar – inte minst med hjälp av generativ AI. Det handlar inte bara om helt falska påståenden utan ofta om subtil manipulation av fakta som gör det svårt att avgöra vad som är trovärdigt. Algoritmer förstärker detta genom att lyfta fram känslomässigt laddat innehåll, vilket gör oss mer benägna att dela vidare utan eftertanke.

Desinformation kan nå unga människor via olika kanaler. Till exempel kan illvilliga rykten om socialtjänsten eller extrem våldsbejakande och antidemokratisk desinformation spridas inte bara via vanliga sociala medier utan också via onlinespel och podcasts och delningar på slutna plattformar.

Unga människor är särskilt utsatta och samtidigt kloka och kunniga på många sätt. Trots att de är digitalt kunniga saknar många de kritiska verktyg som behövs för att analysera information. Även högutbildade grupper kan ha svårt att bedöma trovärdigheten i digital information, vilket visar att utmaningen med vilseledande information är komplex.

Skolan kan vara ett kraftfullt verktyg

Utbildning har potential att fungera som ett kraftfullt verktyg mot desinformation. Med rätt metoder kan elever och vuxna lära sig att:

• Kritisk granska källor och skilja mellan fakta och åsikter.
• Förstå hur desinformation sprids och identifiera manipulation.
• Använda digitala verktyg för att verifiera bilder och videor.

Rapporten lyfter  goda ämneskunskaper i kombination med medie- och informationskunnighet (MIK) som nyckelkomponenter i detta arbete. Forskning visar att väl utformade undervisningsinsatser kan förbättra individers förmåga att upptäcka och hantera falsk information. Men det krävs långsiktighet och kontinuerlig träning för att effekterna ska bli bestående.

Det finns framgångsrika undervisningsmetoder, exempelvis spelbaserat lärande som det digitala spelet Bad News. Genom att själva få skapa desinformation i en kontrollerad miljö lär sig elever hur manipulation fungerar, vilket stärker deras motståndskraft.

En annan strategi är lateral läsning, där elever tränas i att kontrollera information genom att jämföra den med flera oberoende källor. Detta har visat sig vara en av de mest effektiva teknikerna för att identifiera falsk information i digitala miljöer.

Men försvaret mot desinformation ser olika ut när det handlar om främmande länders propaganda, medicinska myter, klimatmyter och konspirationsmyter, därför behövs ämneskunskaper kring kontroversiella frågor för att stärka ungdomarnas motståndskraft. 

Risker och utmaningar

Utbildning mot desinformation är dock inte utan utmaningar. Överdriven och förenklat fokus på källkritik kan tyvärr landa i cynism, där allt ifrågasätts. Överdrivet självförtroende är en annan risk – individer kan tro att de är bättre på att bedöma trovärdighet än de faktiskt är. Därför måste man som lärare noga kontrollera att inte eleverna missförstått källkritiken.

Rapporten betonar behovet av att kombinera faktakunskap med ödmjukhet inför den egna förmågan. Lärare bör skapa miljöer som uppmuntrar reflektion och samarbete, där elever får träna på att analysera information på djupet.

Att hantera desinformation är avgörande för att stärka demokratin. Genom att integrera medie- och informationskunnighet i skolans alla ämnen kan vi rusta unga för att navigera en alltmer komplex informationsvärld. Vi uppmanar därför skolledare och beslutsfattare: investera i utbildning som stärker både individers kunskap och deras förmåga att agera som kritiska, ansvarsfulla digitala medborgare.

Vetenskaplig grund för den snåriga digitala miljön

I ljuset av diskussionen om vetenskaplig grund i skolan skulle jag vilja likna detta vid användandet av en karta. Att utgå från en vetenskaplig grund i skolan är lite som att följa en karta i en någotsånär välkänd miljö. Kartan kan ange riktning och vissa platser är väl utforskade, så särskilt viktiga platser går lätt att hitta liksom välkända hinder. Med en karta är risken mindre att man går vilse.

Men kartan saknar kännedom om många lokala förhållanden – gropar i vägen, vattenpölar och nya hinder eller nyligen upptäckta genvägar. Vetenskapen (kartan) kan således ge vägledning men den snåriga och rika lokala miljön är det läraren som känner bäst, och kartan behöver således användas utifrån denna kännedom för att inte köra i diket.

Det bästa är så klart en kombination av karta och lokalkännedom. Vi har som forskare nu försökt skapa bästa tänkbara karta för undervisning som motmedel mot desinformation och hoppas att lärare i Sverige och internationellt kan få användning för denna i olika typer av klassrum med en mångfald av elever som tyvärr behöver lära sig digitalt självförsvar.

Med rätt insatser kan skolan inte bara skydda individen från att bli lurad, utan också bidra till ett samhälle där informerade beslut och demokratiska värderingar står i centrum. Vi hoppas att rapporten ska komma till nytta för lärare och finns på både svenska och engelska här: https://www.psychologicaldefence.lu.se/research

Thomas Nygren, professor, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningssociologi, Uppsala universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Stora brister i elevers it-kunskaper: ”Allvarligt”

Vuxenvärlden måste lära barn källkritik

Debatt: ”Skolinspektionen vilar inte på vetenskaplig grund”

”Svenska elever är bland världens mest bildade”