”Rörelseglädje viktigare än antal minuter”
Läraren Saga Samuelson varnar för att rörelse reduceras till 60 klockade minuter om dagen.
Vi lärare debatt Kunskapsläget om sambandet mellan rörelse och skolprestationer är osäkert. Ändå får skolan axla uppgiften att få elever att röra på sig varje dag. Det riskerar själva rörelseglädjen, skriver Saga Samuelson, doktorand vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
Rörelsesatsningar har varit hett stoff i skoldebatten de senaste åren. I takt med att larmrapporterna om barn och ungas stillasittande har ökat så har också fysisk aktivitet fått större uppmärksamhet. I dagspress, lärarfackliga tidningar och i politiken så efterfrågas, ja krävs, mer fysisk aktivitet för våra barn. Och skolan framhålls som en viktig arena för att göra jobbet.
Risken: glömmer de pedagogiska aspekterna
Tongivande för kravet om mer fysisk aktivitet är WHO:s riktlinjer som anger att skolbarn behöver i snitt 60 minuter pulshöjande aktivitet per dag. Dessa 60 minuter blir till ett löfte som ska garantera fysisk och psykisk hälsa, skapa lugna klassrum och – dessutom – öka elevernas akademiska prestationer.
Men vad händer med rörelsen när den blir ett instrument, ett brain break för bättre matteresultat eller en morgonjogg för mindre övervikt? Vad händer med rörelsen när den ska bockas av på väg mot de heliga 60? Och framför allt: vad händer med eleverna som ska bocka av? Jag menar att vi måste ta ett steg tillbaka och fundera över de pedagogiska och långsiktiga aspekterna av rörelse i skolan. Och framför allt: att inte glömma bort rörelseglädjen.
Standardisering riskerar döda glädjen
WHO:s rekommendationer kan ses i ljuset av samhällets nyliberala standardiseringsprocesser där fakta och siffror blir vägledande i allt fler sektorer. Rekommendationen var från början en medicinsk angelägenhet, som det senaste decenniet letat sig in i skolans värld. Med ett ensidigt fokus på 60 minuter så riskerar man – för att använda en sliten sportmetafor – att skjuta bredvid målet. Barn tänker inte i termer av investeringar, barn lever här och nu. Risken är stor att glädjen dödas om ytterligare en aspekt av skolans värld ska vägas och mätas. Frågan vi måste ställa oss är vilka logiker som sätter agendan för fysisk aktivitet i skolan, och vad det innebär för elevernas upplevelser av rörelse?
Blir man verkligen smart av rörelse?
Sedan några år tillbaka är sambandet mellan fysisk aktivitet och skolprestationer centralt i debatten, men om man skrapar på ytan visar det sig att kunskapsläget är förhållandevis osäkert. Trots detta använder WHO – och många andra – de antagna sambanden som argument för mer fysisk aktivitet i skolan. Men det är viktigt att inte bara stirra sig blind på rörelsens nytta. Rörelsen har egenvärde, och detta måste få stå i centrum för skolans rörelsesatsningar. Genom att uppleva, känna och reflektera kring rörelse kan eleverna bygga en rörelseidentitet som följer med genom livet – bortom skolans obligatoriska pulspass och rörelsepauser.
Lärande – inte bara görande
Skolans rörelseuppdrag – att sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet – har gett upphov till en rad praktiska frågor: hur ska det ske och vems ansvar är det? Något som inte lika ofta lyfts fram är de pedagogiska frågorna: hur kan vi främja ett rörelselärande? Forskning visar att det är svårt att utveckla intresse för fysisk aktivitet bland de barn som behöver det mest. För att främja ett långvarigt intresse för rörelse krävs genomtänkta aktiviteter där lärande står i fokus. Att ”göra” fysisk aktivitet kommer ge effekt på pulsklockan och stegmätaren, men det kommer inte att rusta eleverna för ett livslångt lärande i rörelsens tecken. Större fokus borde därför läggas på pedagogiska aktiviteter och att stötta de elever som behöver det allra mest.
Ett slag för rörelseglädjen
Så hur kan vi då ta oss an fysisk aktivitet i skolan? Faktum kvarstår att rörelse är bra för vår hälsa och vårt välbefinnande, och att det finns många hinder för barns möjligheter till rörelse. Samhället har byggt bort mycket av den vardagliga rörelsen i form av aktiv transport och utomhusvistelse. Skolan har i och med detta fått ett stort ansvar, samtidigt som den har många andra uppdrag. Rörelse är viktigt, men lika viktigt är en nyanserad diskussion där rörelse ses som någonting mer än pulshöjande minutrar i målet mot bättre folkhälsa. Jag vill slå ett slag för rörelseglädjen som utgångspunkt när skolor planerar sina rörelseinsatser. För visst är rörelse nyttigt, men är det nyttan som får våra barn att röra sig?
Saga Samuelson, lärare i dans och historia och doktorand vid GIH.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS ÄVEN:
Nu ska kunskapsbristen om rörelse åtgärdas
Mer rörelse ska höja resultaten – lärare varnar för resursbrist
