”Resurser inte lösningen mot våldet i skolan”

Debatten om otrygghet och våld i skolan tycks vara här för att stanna.

Med jämna mellanrum kommer nya debattinlägg med beskrivningar av hur våldet tar sig uttryck. Regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att undersöka våldet i skolan och fackförbundet Sveriges Lärare har genomfört egna undersökningar.

Från många håll lyfts resursbrist fram som såväl roten till problemen som den självklara lösningen. Men, så enkelt är det inte.

”Skolan är konfliktundvikande”

Som verksam i skolan är det förstås lätt att se kopplingen mellan å ena sidan resurser och å andra sidan ordning, studiero och trygghet.

Med en tillräckligt stor personalstyrka och rymliga lokaler kan incidenter avvärjas, konflikter stoppas och friktionsytan mellan eleverna minskas.

Det ger dessutom möjlighet att avskilja elever från klassen samt att skapa mindre grupper - tillfälligt eller permanent.

Med ökat lärarstöd i undervisningen kan man till viss del motverka att elever med sämre förutsättningar för inlärning börjar stöka till följd av höga krav.

Trots denna uppenbara koppling till resurser finns ett större problem som inte automatiskt avhjälps när mer personal tillförs en verksamhet.

Förlitar sig på inkludering

Problemet ifråga stavas kultur; specifikt skolkultur.

Den svenska skolan har under lång tid präglats av en konfliktundvikande inställning, där gränssättning med verkningsfulla konsekvenser varit frånvarande och man istället förlitat sig på inkludering, värdegrundsarbete, lågaffektivt bemötande, åtgärdstrappor, processkartor, samtal, möten, elevhälsoinsatser och ännu fler samtal.

Vid försök att problematisera detta höjs varnande röster om kadaverdisciplin och Caligulas återkomst. Inte desto mindre står det helt klart att för vissa elever fungerar inte denna brist på konsekvenser alls. Relativt obehindrat kan de styra och ställa, tänja och överträda gränser, utan att något händer.  

”Elever måste flyttas”

Skolan behöver ett batteri av kraftfulla åtgärder. En elev som upprepat stör undervisningen för sina klasskamrater måste flyttas till ett annat sammanhang.

Räcker det inte med tillfällig placering i liten grupp på skolan, får man permanenta lösningen eller använda alternativ som exempelvis särskild undervisningsgrupp.

En elev som allvarligt hotar, kränker och/eller tar till våld, måste snabbt avlägsnas från verksamheten och placeras i akutskola tills hemskolan bestämt om eleven överhuvudtaget kan återvända eller om annan placering ska aktualiseras. Dessa åtgärder existerar redan, men behöver användas betydligt frekventare än idag.

Verkningslösa insatser gör inte skolan tryggare

Att enbart tillföra mer resurser, utan att förändra skolkulturen, kan möjligen förbättra läget marginellt.

Att öka personalstyrkan men fortsatt låta inkluderingstanken råda, leder inte till lugnare klassrum.

Att satsa på ett diffust förebyggande arbete i kombination med verkningslösa insatser gör inte skolan tryggare, även om mer personal engageras i arbetet. Utan en ordentlig plan för hur resurserna ska användas – både existerande och framtida – får vi inte bukt med stöket, otryggheten och våldet ute på skolorna.

Therese Rosengren, gymnasielärare och författare, Stockholm

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Efter krav från Sveriges Lärare: Krismöte om våldet

Våldet mot lärarna – 29 rapporter från 2024

Våldsam sexåring – lärare fick bära skyddskläder

Stödet mot hot och våld – så bidrog lärarna

Nya siffror: Våld mot lärare ökar bland yngsta barnen