Replik: ”Kritik mot SPSM behöver vara saklig och korrekt”

I en krönika i Vi Lärare (”Skolmyndigheterna lägger skulden på lärare”, 23 oktober) målar Filippa Mannerheim upp bilden av ett totalt kaos på Sveriges skolmyndigheter, som sägs ha hemsidor fulla av motsägelsefulla råd och rön som lämnar lärarna vind för våg och med fler frågor än svar. Störst släng av sleven får Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, som Mannerheim påstår har tvärvänt i sin hållning om särskilt stöd.

Hon verkar mena det lite på allvar och lite på ironi, som för att både anklaga myndigheten för inkompetens och driva hem poängen om dess svårorienterade webbplats.

Och så ger hon två exempel. Dels en nästan tio år gammal kort videointervju med en handläggare, filmad under en mässa; dels en infografikbild som illustrerar hur bredare anpassningar minskar behovet av särskilt stöd.

Tar dem ur sitt sammanhang

För det första finns ingen av dessa på SPSM:s hemsida. För det andra tar Mannerheim dem ur respektive sammanhang och ersätter dem med sin egen åsiktsdrivna kontext.

Mikael Vestman.

Videoklippet hittade hon på Youtube, och det reflekterar inte på något sätt SPSM:s syn på extra anpassning och särskilt stöd. Det personen i klippet diskuterade var att inga elever skulle behöva lämna klassrummet för att få tillgång till digitala hjälpmedel. Detta må vara en självklarhet i dag, men 2014 var det ovanligare att alla elever hade en egen enhet med digitala hjälpmedel, talsyntes och rättstavningsprogram. Videointervjun är från en annan tid – en annan skolverksamhet med en annan läroplan och andra direktiv kring extra anpassningar och särskilt stöd.

Det finns inget motsägelsefullt i SPSM:s råd och rön kring särskilt stöd och att man en gång gjorde ett nedslag från en mässa och lade ut på Youtube. Men Filippa Mannerheim vill låta oss tro att den visar att SPSM haft som hållning att inga elever ska lämna klassrummet och få extraträning av speciallärare.

Varför inte läsa istället?

SPSM:s hållning finns tydligt samlad och redovisad på deras hemsida under rubriken ”Stöd och råd”, följd av en rad underrubriker. Varför inte läsa där i stället för att rota fram och fultolka ett klipp från en mässa 2014?

Sedan lyfter Filippa Mannerheim ut en grafisk illustration som SPSM använt som ett led i ett anförande om vikten av både anpassningar och stöd. Även denna lyfter hon ur den ursprungliga kontexten och ersätter den med sin hemmasnickrade idé om att SPSM vill, eller har velat tills alldeles nyligen, rationalisera bort särskilt stöd (!) till förmån för anpassningar i klassrummet. ”Jobba riktigt mycket med lärmiljön så slipper ni ge särskilt stöd”, formulerar hon det ironiskt, men hamnar helt upp och ner i förhållande till verkligheten.  ”Jobba riktigt mycket med lärmiljön så kommer särskilt stöd till rätt elever”, skulle jag beskriva det som. 

Varken Skolverket, Skolinspektionen eller Specialpedagogiska skolmyndigheten talar om att ta bort eller minska på det särskilda stödet. Särskilt stöd ska gå till rätt elever och det är en stor utmaning i sig, men arbetet kring denna svårnavigerade fråga blir inte lättare av ohederliga och hånfulla angrepp som Filippa Mannerheims. Myndigheter som SPSM ska tåla att granskas, men kritiken behöver då vara saklig och korrekt och inte bygga på ett gammalt Youtubeklipp och en egenkonstruerad halmgubbe. 

Mikael Vestman, ämneslärare i svenska och speciallärare med inriktning mot språk-, skriv- och läsutveckling

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER: Filippa Mannerheim: Skolmyndigheterna lägger skulden på lärarna