”Endast i skolan är det kontroversiellt att börja med det grundläggande”

I ett debattinlägg med titeln ”Lärare kan bli lidande av nya forskningstrenden” uppvisar Oscar Björk en vanlig positionering inom den kvalitativa skolforskningen som också återspeglas i skolans läroplan och kursplaner. Denna positionering visar också en oförståelse för vikten av grundläggande träning och repetition.

Inom många andra kontexter där lärande sker såsom musiksalen, restaurangköket, eller idrottshallen är det inte kontroversiellt att initialt fokusera på det mest grundläggande. I musiksalen är det vanligt att esteter repetitivt får träna ett instruments skalor, i restaurangköket kan en blivande kock behöva hacka hundratals kilo av lök för att lära sig hantera en kniv korrekt, och i idrottshallen, oavsett sport, får unga repetitivt träna på grundläggande rörelser som är essentiella för den specifika idrotten. Dock, av någon outgrundlig anledning, framställs just inlärning i ett klassrum som totalt väsensskild från andra sammanhang av vissa forskningstraditioner.

Rimligt att börja med grundläggande avkodning

I den svenska skolkontexten har i stället synen på inlärning präglats av en ideologisk teoretisering som Björk själv ger uttryck för med ledord som identitet, kreativitet, delaktighet, och elevernas unika erfarenheter. Det är i sig själv inget fel med dessa begrepp, men i en skola med begränsade resurser och timplaner kan man tycka att det är rimligast att alla elever lär sig grundläggande avkodning först.

Och det är just det som är Phonics styrka. Det bör nämnas att metoden med stor sannolikhet främst kommer att tillämpas i de yngre åldrarna. Därefter, när elever förstår och behärskar läsningens mest grundläggande mekanismer, finns det utrymme att successivt börja utforska deras unika erfarenheter, identitet och kreativitet. Ingen skulle be en ung estet att komponera ett stycke musik utan att i viss utsträckning först behärska sitt instrument. Ingen skulle be en kökspojke filea en fisk utan att kunna hålla i en kniv ordentligt. Det finns alltid undantag förstås, men generellt har vi människor liknande kognitiva förutsättningar när det gäller lärande, vilket ofta ses som kontroversiellt inom forskningstraditioner där den ökända neuromyten lärstilar haft stort genomslag.

Mätbarhet är inte detsamma som förenkling

För mig som kvantitativ lingvist är det också uppseendeväckande och ett tecken på okunskap att Björk skriver om att ”reducera språkutveckling till mätbara enheter”. Inom min forskningstradition, som jag antar att man kan kalla evidensbaserad, har vi en ganska klar bild av hur t.ex. elevers förmåga att uttrycka sig grammatiskt komplext i skrift utvecklas. De går nämligen från att producera specifika grammatiska företeelser vanliga inom talat språk, för att sedan successivt använda sig av mer ”akademiska” konstruktioner; denna utveckling påverkas också av flera underliggande faktorer. Detta vet vi då vi systematiskt och kvantitativt analyserar språkutveckling med tydligt definierade enheter, vilket är en form av reduktion, men knappast en förenkling. Inom den empiriska forskningen är det dock svårare att komma med påståenden om elevers läs- och skrivutveckling (om man inte är nationalekonom förstås).

Många forskare har svårt att erkänna sina begränsningar 

Avslutningsvis bör vi fundera på vad som faktiskt orsakar lärare minst lidande. När det kommer till läs- och skrivutveckling är en tvärvetenskaplig ansats nog den rimligaste vägen framåt. För som kvantitativ humanistisk forskare kan jag erkänna att det finns värdefulla dimensioner av ett språkligt klassrum som är omöjliga att komma åt, och där bör rimligen kvalitativa alternativ ta vid. Problemet är att många forskare tillhörande just kvalitativa forskningstraditioner i någon form utav självbevarelsedrift har svårt att erkänna sina egna begränsningar och svagheter (t.ex. hur småskaliga intervjustudier inte går att generalisera till en större population), vilket i sig kan ha bidragit till att pendeln slagit över (kanske för) hårt åt kognitiva idétraditioner.

Christian Holmberg Sjöling, doktorand i engelska med didaktisk inriktning, Luleå tekniska universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Debatt: "Lärare kan bli lidande av den nya forskningstrenden"

Linnea Lindquist: ”Kognitionsvetenskap är inte någon trend”

Replik: ”Intresset för kognitionsvetenskap är en gräsrotsrörelse”

Replik: ”Kasta inte halmgubbar i utbildningsdebatten”

Experterna: Eleverna måste läsa mycket i alla ämnen

Forskarna dömer ut trender i skolan: ”Bygger på myter”

Hjärnforskaren varnar för ensidigt neurofokus i skolan