Rektorn: ”Våra elever döms till fattigdom”
Skolledaren Denice Sverla kritiserar regeringen för att inte bry sig om återkommande larmrapporter om brister i den anpassade gymnasieskolan.
Vi lärare debatt Elever med funktionsnedsättning går ut anpassad gymnasieskola – men hamnar i arbetslöshet. ”Ett hån mot den kapacitet elevgruppen besitter” skriver skolledaren Denice Sverla.
Tårar rinner längs åhörarnas kinder, applåderna ekar i lokalen och det känns som applåderna aldrig ska ta slut. Elevernas stolthet pulserar i varenda ven i deras kroppar och det är vid dessa tillfällen som utomstående personer betraktar elevernas kompetens och briljans på samma sätt som jag gör, varje dag. Det är så det går till varje gång våra elever äntrar föreläsningsscenen.
Jag läser Skolverkets senaste granskning ”Sysselsättning efter avslutad anpassad gymnasieskola” igen. Det är endast 15 procent som får arbete efter avslutade studier i anpassad gymnasieskola.
Om vi ställer detta i relation till CSN:s rapport om den reguljära gymnasieskolan från samma tidsperiod, började 54 procent arbeta direkt efter avslutad utbildning, medan 8 procent saknade sysselsättning.
Efter avslutad utbildning går hela 61 procent i anpassad gymnasieskola till att ha sin sysselsättning i daglig verksamhet.
”Känns som ett hån”
På tal om fattigdom: en person under 21 år ges en summa på 11 842 kr före skatt i månaden för arbete i en daglig verksamhet.
Det känns som ett hån mot den kapacitet elevgruppen besitter. Faktum är att det är så många briljanta förmågor som går åt spillo.
Våra elever har inte bara fått politiker att tappa talförmåga under Almedalsveckan. De har även ivrigt mejlat arbetsmarknadsdepartementet, och frågat om deras plan för elevgruppen är att de ska sysselsätta sig som pensionärer?
Till sist fick de svar av arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, som skrev att arbetsmöjligheterna är goda och lyfter att Samhall som ett exempel på en möjlighet.
Drygt en månad efter det svaret publicerar regeringen att en översyn av Samhall måste göras då de inte uppfyller hela sitt samhällssyfte. Så tack för det icke-svaret, Johan!
Politikerna älskar att använda skolan som en politisk arena, men ändå ekar det tyst i frågor som rör elever med intellektuell funktionsnedsättning. Kvalitetsbrister konstateras i alla möjliga granskningar av skolformen, anpassad skola. Vi tänker att det ska hjälpa att ta in räddarna i nöden, vår kära Skolinspektion, men hjälper det för att höja kvaliteten?
Eleverna får panta burkar
Ett exempel ur en kvalitetsgranskning:
”Eleverna ges goda möjligheter… Exempelvis får eleverna på de nationella programmen lära sig att åka buss, handla i olika affärer, beställa mat på restaurang, panta tomburkar och därefter handla saker till hem- och konsumentkunskapen… ”.
Tanken är när en elev går på nationellt program inom anpassad skolform ska eleven ges en utbildning och förutsättningar för att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden.
Jag vet att individer med intellektuell funktionsnedsättning är tillgångar i vårt samhälle. Jag vet att de kan bidra till vår välfärd i stället för att ses som en belastning i den.
Våra elever uttrycker själva i deras egenutgivna bok, ”Judith och muppskolan”.
”Vi kan inte lära oss vara osynliga, flyga utan flygplan eller få lasersyn, men allt annat som andra kan, det kan vi också”.
Elever på anpassad skola är värda mer än att panta tomburkar, få nonchalanta svar och tomma ord från politiker eller mötas av nattsvart statistik om anställning och sysselsättning.
Jag bryr mig!
Bryr ni er, Ulf Kristersson, Lotta Edholm och Johan Pehrson, om att en elevgrupp i Sverige stämplas till fattigdom?
Denice Sverla, skolledare inom anpassad grundskola
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
