”Reglera undervisningen på distans för SFI”

Distansundervisningen på SFI kan inte lämnas vind för våg. En välfungerande sfi behöver, precis som det slås fast i styrdokumenten, vara flexibel när det handlar om ”plats för utbildningens genomförande, tid, studietakt, studieform och sätt att lära”.

Men om reglering och riktlinjer helt saknas i vissa hänseenden lämnas allt för mycket åt egensnickrade lösningar och upplägg som ser radikalt olika ut från skola till skola. Är det rimligt?

Behovet av reglering för distansundervisning blev påtagligt under pandemin när sfi under långa perioder enbart skulle bedrivas på det sättet. Visserligen har många skolor och anordnare sedan flera år tillbaka erbjudit kurser helt på distans, via fjärr, eller olika typer av flexkurser där eleverna ibland kommer in till skolan.

Men när ALLA skulle övergå till distans mer eller mindre från en dag till en annan blev problemen nationellt sett uppenbara.

Flera frågetecken

Till att börja med fanns inte grundläggande förutsättningar på många skolor. Elever som saknade egna digitala verktyg och där skolorna inte kunde tillhanda hålla dator. Ojämn och otillräcklig digital kompetens samt kort förberedelsetid hos både lärare och elever och därtill liten eller ingen tillgång till IT-stöd för många elever.

Med tiden stod det också klart att även om stress över teknikstrul eller digital osäkerhet började lägga sig så uppstod fler och nya frågetecken. Om elever läser på distans, hur många timmar undervisningstid har de då rätt till i förhållande till de 15 timmar per vecka som skollagen stipulerar? Hur mycket (eller som det i många fall ser ut, hur lite) lärarkontakt förväntas erbjudas?

Bör skolan erbjuda renodlade distanskurser där lärare och elev är åtskilda i både rum och tid eller är det bättre att ha fjärrinslag där lärare och elever möts på så sätt?  

Inte rimligt

Här finns både behov och utrymme för ökad tydlighet. Det är inte rimligt att värdefull arbetstid läggs på att diskutera praktiska eller organisatoriska frågor som skulle kunna besvaras med skärpt reglering.  

Granskningar om pandemins påverkan på utbildningen från såväl Skolverket som Skolinspektionen visade dessutom att distansundervisningen fungerade sämst på SFI. Då borde vi ta tillfället i akt och satsa på förbättring.

Distansundervisning och elevernas behov av studieformen växer på SFI. Med hänseende till det behöver lärarna tid och möjlighet för att diskutera didaktiska frågor och vägval för att vässa undervisningen – inte fastna i administrativa frågor eller formalia som skulle kunna regleras. Annars riskerar distanskurserna att bara bli distribution av material och instruktion för självstudier i stället för en kvalitativ språkundervisning.

Lillemor Malmbo, SFI-lärare, Umeå

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.