”Prata med friskolan, skolministern!”

Alla talar om skolan. Men det förs inget samtal. Denna paradox finner vi lika närvarande i skoldebatten som oroande för kvalitetsutvecklingen i vårt skolsystem. Alla vi som brinner för den svenska skolan, som alla vill den svenska skolan väl, måste början tala med varandra och inte om varandra.

Att regeringen markerar att skolan är ett prioriterat område ser vi som ett sundhetstecken. Ingenting är viktigare än hur vi förhåller oss till våra barn och ungdomar.

Därför är det bra att vår skolminister reser runt i vårt land och besöker olika skolor. Hela 17 olika skolor har hon hittills hunnit med, från Jokkmokk i norr till Malmö i söder.

Varför inga friskolor? 

Men något förundrade är vi ändå över att det bland dessa 17 skolor inte finns en enda friskola. Vad beror det på? Var fjärde svensk skola har trots allt en annan huvudman än en offentlig.

Nu är det inte bara Lotta Edholm i regeringen som är engagerad i skolfrågorna. Även vår statsminister har under lång tid markerat att skolan är ett viktigt område.

Och trots ett späckat schema med mycket av internationellt och säkerhetspolitiskt fokus har Ulf Kristersson varit nästan lika flitig som sin skolminister när det gäller verksamhetsbesök på landets skolor. Märkligt nog är det samma sak där. Inte ett enda besök på någon friskola.

Vi har svårt att tro att detta är en slump. Det ligger nära till hands att misstänka att det handlar om politisk strategi. Stöd sökes för en politisk plan att peka ut friskolorna som problemet i svenskt skolväsende. Bäst då att inte för djupt testa denna plan mot verkligheten.

Hur ska vi annars tolka att skolministern tillsammans med sin partiledare efter 30 år med friskolor beskriver satsningen som ”naiv”. Varför skulle de annars tala om för de drygt 400 000 barn och ungdomar som läser på friskolor i dag att det finns behov av en ”helrenovering” av deras vardag och verklighet?

Men vi kanske har fel. Kanske beror allting på slumpen. Kanske vill statsministern och skolministern verkligen träffa oss, se vår verksamhet, bilda sig en uppfattning om hur våra skolor fungerar, hur barnen och ungdomarna har det, hur de presterar, vilken sammansättning klasserna har gällande etnicitet, inlärningskapacitet eller socioekonomisk bakgrund.

Samtal i stället för monologer

I sådana fall välkomnar vi er med öppna armar. Statsministern och skolministern har en öppen inbjudan att besöka någon, och helst några, av alla våra skolor. Välj vilka av dem ni vill.

Vi vill så gärna visa upp våra verksamheter. Och vi vill så gärna börja samtala istället för att bara föra monologer. För skolan har problem, låt oss tillstå det. Det största problemet är, menar vi, att alldeles för många elever lämnar skolan med otillräckliga kunskaper. Och att så får ske år efter år. De flesta av dessa elever har gått i kommunala skolor. Det betyder inte att det är ett problem som de kommunala skolorna måste lösa. Tvärtom måste vi göra det tillsammans. Låt oss samtala!

De senaste PISA-resultaten pekar också på ett kunskapsfall bland eleverna. Det är sannolikt en pandemieffekt, men inte mindre allvarligt för det.

Forskare framhåller att tappet enbart syns på den kommunala sidan. Men vi anser även här att vi måste samarbeta, samtala, för att ge alla unga de bästa tänkbara framtida förutsättningarna. För deras skull. Men också för hela vårt samhälles skull.

Vill ni så vill vi!

Malin Nordesjö, Styrelseordförande Futuraskolan

Johan Kyllerman, VD Atvexa

Cecilia Carnefeldt, Styrelseordförande Kunskapsskolan

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte ViLärare.