Lärarens öppna brev: Nej, elever slösurfar inte på lektionerna

Trots att jag skriver dessa rader i största frustration ska jag göra vad jag kan för att framstå som saklig och korrekt.

Det är i någon mån glädjande att se att ni reagerar på de nyligen publicerade resultaten från den senaste Pisa-undersökningen. Något som skulle göra er mer förtroendeingivande är om ni faktiskt skulle förstå vad det hela handlar om.

Troligtvis har ni hört och läst teorier om att elevernas mobiltelefonanvändande påverkar deras inlärning på ett negativt sätt och genast verkar ni tolka det som att det är på lektionstid som dessa telefoner stör och förstör. Jag skulle hävda att det är precis tvärt om! Lektionerna i skolan är nog ungefär den enda tid som många barn och ungdomar tillbringar utan telefonen i handen. Problemet är snarare att en allt för stor del av fritiden går ut på att sitta, ligga eller stå med en telefon i näven.

Inget större problem i klassrummet

Låt mig förklara och förtydliga:

Jag jobbar som lärare på en ganska genomsnittlig svensk högstadieskola. När eleverna kommer in i mitt klassrum ställer de sina telefoner i ett så kallat mobiltelefonhotell. Vissa elever ”glömmer” ibland, varpå jag påminner och så är den saken ur världen.

Sedan förflyter lektionen med diverse aktiviteter och eftersom jag undervisar i språk, ett ämne där eleverna behöver träna in glosor, händer det ibland att någon elev frågar om hen får träna på de nya orden med hjälp av en app i telefonen. Det är ett underbart motivationshöjande verktyg som dessutom förenklar elevens språkinlärning.

Telefonernas negativa inverkan under själva lektionerna är alltså inte något större problem.

Innan telefonens intåg i våra liv fanns det eoner av fritid att slå ihjäl.

Ert förslag placerar den stora kulturförändringen som mobiltelefonerna innebär enbart i skolan, trots att fenomenet är så oändligt mycket större. Innan telefonens intåg i våra liv fanns det eoner av fritid att slå ihjäl med något, vad som helst. Det kunde vara läsning av böcker, korsord, tv-tittande, idrottande och sömn. Alla dessa aktiviteter fick synapserna i hjärnan att lira lite mer än vad de gör genom idogt skrollande på telefonen. Man skulle kunna anta att den aktiviteten även innebar positiva effekter på skolresultaten.

Det är möjligtvis konsekvenserna av denna förändring vi kan se i skolan idag. Det handlar inte om att elever sitter och slösurfar på lektionstid, vilket tyvärr verkar vara den bild ni på Rosenbad har skapat er.

Står i vägen för solklara åtgärder

Att skjuta från höften och leverera grundlösa åtgärder som inte kommer att kosta pengar tar dessutom fokus från det verkliga problemet: Just precis, pengar. Om det är ordning i skolan ni eftersträvar så föreslår jag att ni överväger att placera en större del av budgeten i skolan, för vet ni vad – om ni ger oss resurser att hjälpa de barn som behöver det mest, kommer de pengar ni så gärna strösslar över ordningsmakten inte att behövas där på samma sätt.

En fungerande skola ger bättre förutsättningar för ett fungerande samhälle, på alla fronter. Det känns som en självklarhet, men er strävan efter hårdare tag och strängare straff står i vägen för de mest solklara åtgärderna.

Varför bullrar Johan Pehrson om detta?

Slutligen har jag en stilla undran: Varför är det arbetsmarknads- och integrationsministern som bullrar ut i media kring förändringar gällande skolan? Borde inte någon representant för utbildningsdepartementet hålla i trådarna när det kommer till skola och utbildning? För mig är det ytterligare en faktor som gör att det här förslaget är svårt att ta på allvar.

Over and out.

Sofia Ebermark, högstadielärare, Hortlax skola, Piteå

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER:

Grundskolan ska bli helt mobilfri – även på raster

Facket: Mobilförbud ”plåster på en avskuren halspulsåder”

Maria Wiman: Av allt politikerna kan göra riktas rampljuset mot en pyttefråga