”Nya lagen om ’fysiskt ingripande’ gör ingen skillnad för lärare”
Britt-Marie Selin är ordförande för Sveriges Lärare Stockholm och Simon Sandström är huvudskyddsombud, Sveriges Lärare Stockholm.
Vi lärare debatt ”Rektorer som agerar olika när lärare har ingripit fysiskt mot en elev skapar en oro för påföljder”, skriver Britt-Marie Selin och Simon Sandström.
Att det dagligen förekommer att skolpersonal hotas och misshandlas är ett faktum, något som senaste tidens medierapportering synliggjort. Det förekommer dock en oro för påföljder om de ingriper fysiskt när situationer med hot, våld och ordningsstörningar uppstår.
Den 1 augusti 2022 ändrades regelverket gällande trygghet och studiero i skolan. Lagändringarna innebär att det numera uttryckligen framgår av skollagen (5 kap. 6§) att lärare och annan personal har rätt att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar.
Skolverkets juridiska vägledning öppnar dock upp för egna tolkningar, speciellt gällande vad som menas med ordningsstörningar. Formuleringar som denna innebär en osäkerhetsfaktor i vilka situationer skolpersonal har rätt och skyldighet att ingripa: ”Ett fysiskt ingripande är en åtgärd som endast bör vidtas undantagsvis och endast om det står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.”
Två exempel ur verkligheten
I praktiken resulterar skrivningarna i att rektorer agerar olika när personal ingriper fysiskt. Det skapar en osäkerhet hos personalen. Vi tar två exempel ur verkligheten.
Exempel 1:
En elev stör ordningen i en mellanstadieklass, så pass att den planerade undervisningen inte går att genomföra. Trots upprepade tillsägelser fortsätter eleven med sitt klandervärda beteende. Efter att ha sagt till bestämt tre gånger går läraren fram till eleven och tar lätt tag i elevens arm och ber hen lämna klassrummet självmant, varpå eleven demonstrativt slänger sig ned på golvet. Eleven vägrar resa på sig och lämna klassrummet varpå läraren tar tag i elevens armar och drar ut eleven ur klassrummet. Eleven låg precis vid dörren, det var ett kort händelseförlopp som säkrade studieron.
Läraren polisanmäls för misshandel av vårdnadshavarna, förundersökningen läggs ned. Rektor stänger av läraren och en intern utredning startas, som resulterar i ett skriftlig förtydligande. Läraren har gjort fel genom att kränka eleven som ”släpades ut inför hela klassen”. I förtydligandet stod det att läraren ”agerat oacceptabelt och oproportionerligt”.
Rektor stänger av läraren och en intern utredning startas.
Exempel 2:
En lågstadieklass ska äta lunch. Eleverna ställs upp i led på ena sidan av trappan till matsalen för att räknas in. På andra sidan passerar elever som ska lämna matsalen. En elev ställer sig demonstrativt på fel sida, vilket skapar konflikter med barn som vill passera. Läraren säger bestämt till och ber eleven ställa sig på rätt plats minst tre gånger, eleven vägrar flytta på sig och hånflinar. Läraren tar ett fast grepp om elevens arm och föser in hen i ledet. Eleven skriker att det gör ont i armen.
Rektor blir kontaktad av vårdnadshavarna som kräver disciplinpåföljder för läraren, som de anser ha misshandlat deras barn. Rektor svarar att hen har fullt förtroende för personalen och litar på att de ingripit korrekt utifrån vad situationen krävde, i enlighet med skollagen.
Skapar oro för påföljder
Skollagen ska tydliggöra att personal får ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar och andra ordningsstörningar. Varför står det i lagen att personal fysiskt får avvisa elever som stör ordningen om det inte går att använda sig av skrivningen i praktiken utan att riskera påföljder?
Är det inte en ordningsstörning att sabotera en lektion för alla andra elever och för läraren som planerat undervisningen? Är det inte proportionerligt till sitt syfte att fysiskt avvisa en ordningsstörande elev som vägrar lämna klassrummet, det för att säkra undervisningen? Om så inte är fallet blir skrivningen följaktligen betydelselös.
När rektorer agerar olika synliggör de en stor problematik som skapar en oro för påföljder, som avstängningar, varningar eller skriftliga förtydliganden. Det i sig skapar en otrygg arbets- och undervisningsmiljö för skolpersonal och elever.
Britt-Marie Selin, ordförande, Sveriges Lärare Stockholm
Simon Sandström, huvudskyddsombud, Sveriges Lärare Stockholm
LÄS MER:
