”Ny lärarutbildning faller – utan mer pengar”

Peter Honeths lärarutbildningsutredning var efterlängtad. Under alldeles för lång tid har lärarutbildningarna dragits med problem som stoffträngsel, bristande koppling till det kommande yrkeslivet och underfinansiering. Nu är remisstiden över, och det är osäkert vad som ska hända med lärarutbildningarna framöver.

”Diskuterar vår framtid”

Vi i Sveriges Lärarstudenter blev inte utsedda till en officiell remissinstans, trots att vi är den enda nationella organisationen för lärarstudenter. Utredningen diskuterar i hög grad vår framtid, men under remisstiden har debatten pågått utan hänsyn till lärarstudenternas eller professionens behov.

Detta är anmärkningsvärt. Förslagen har direkt påverkan på våra utbildningar och vår framtida yrkesroll. Vi har därför lämnat in ett eget remissvar. Vår slutsats är att förslagen kan innebära ett rejält lyft, men det finns brister som riskerar att försvaga lärarkårens professionella bas.

Lärares uppdrag är större än att förmedla ämnesstoff.

Lärare är samhällets demokratiska väktare med ett ansvar att stå upp för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, oavsett vad som står i läroplaner och andra styrdokument.

”Unik professionskunskap”

För att klara detta uppdrag måste framtidens lärare rustas med ett yrkesspråk, historisk kontext och gemensam kunskapsbas. En slags unik professionskunskap.

Utredningen föreslår däremot att delar av lärarutbildningarna som behandlar skolväsendets historia och läroplansteori ska tas bort. Även lydelser om demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter föreslås strykas.

Detta innebär i praktiken att man klipper av lärares historiska kontext och försvagar deras förmåga att tolka, förstå och kritiskt granska ändringar av styrdokumenten. Så bygger man inte en stark yrkesprofession.

Detta är problemet

Det duger inte heller att påstå att lärarutbildningarna är för teoretiska och abstrakta.

Problemet är inte att lärarstudenter inte har förmåga att ta till sig kunskapsstoff, utan att de teoretiska delarna äger rum i ett vakuum, frånkopplat skolväsendet och professionen.

Det lärarutbildningarna behöver är en tydligare koppling till yrkesvardagen och fler praktiska inslag där det teoretiska stoffet kan omsättas i praktiken.

Samtidigt finns det mycket som utredningen föreslår som är bra.

Vi välkomnar fler yrkesverksamma lärare som undervisar framtidens kollegor, mer ämnesdidaktik och stärkt finansiering.

Att aktiva lärare kan dela med sig av sin beprövade erfarenhet är ovärderligt, och ett tydligare fokus på ämnesdidaktik och hur man praktiskt förmedlar ett ämnesinnehåll kommer att gynna såväl nya lärares självsäkerhet som barns och elevers lärande.

”Faller med finansieringen”

Men alla dessa förslag står och faller med finansieringen.

Lärarutbildningarna har dragits med en ständigt minskad finansiering i 30 år. Detta har haft förödande effekter, inte minst när det gäller lärarledd tid.

Framtidens lärare får inte tillräckligt med tid för att lära sig att lära ut. Därför är förslaget om stärkt finansiering utredningens viktigaste, och det måste gå igenom.

Om lärarutbildningarna inte får detta så spelar det ingen roll hur man ändrar i innehållet. Det finns ändå inga pengar för det. Utan en rejäl finansieringsökning är därför alla reformer dödfödda.

Kravet: ”Lyssna på oss”

Ett annat centralt förslag som kommer från oss lärarstudenter är att inrätta ett permanent nationellt råd för lärarutbildningarna. Vi lyfter det i vårt remissvar då vi ser ett stort behov av en nationell samordning, och ansvarstagande, för våra utbildningars framtid.

Vi har fått nog av opportunistiska kampanjer, följda av ytterligare detaljreglering, kring vad framtidens lärare behöver. Här behöver vi studenter och professionen få en tydligare röst i hur utbildningarna ska utformas och dimensioneras i fortsättningen.

Vi måste också se till att skolhuvudmännen tar sitt ansvar för den verksamhetsförlagda utbildningen, så att lärarstudenter får vettiga placeringar i rätt årskurs och ämne.

Lärarutbildningarna bland landets viktigaste

Lärarutbildningarna är bland landets viktigaste. De är en gemensam angelägenhet och kräver gemensamt ansvarstagande, från statlig samordning och finansiering till den enskilde lärarstudentens VFU-placering.

Att rensa bort onödiga upprepningar, överflödiga mål och rikta lärarutbildningarna mer mot yrkesutövningen är bra, men får inte ske på bekostnad av den professionella stommen.

Lärare ska inte bara kunna undervisa, utan måste även förstå utbildningsväsendets syfte, kunna tillämpa och tolka nya läroplaner och förstå de idéer som ligger bakom dem. Om dessa delar saknas riskerar vi att skapa en lärarkår som endast följer direktiv, snarare än en etiskt medveten profession som är en del i upprätthållandet av vårt demokratiska samhälle, och dess värderingar.

Politikernas val

Politikerna har nu ett val. Antingen kan man välja att skapa en tyglad lärarkår, eller så kan man lyssna till oss som faktiskt berörs och välja en demokratisk och stark lärarprofession. Man kan välja att fortsätta nedmonteringen av lärarutbildningarna, eller att investera i framtidens lärare. Vi hoppas att politikerna väljer att ta lärarstudenternas synpunkter på allvar. Det är hög tid att reformera och förbättra lärarutbildningarna. Det behövs. Men låt det inte vara på bekostnad av demokratiska värden och lärares professionalitet.

Adam Kedert, ordförande Sveriges Lärarstudenter

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Studenterna om C-krav på lärarutbildning: ”Vettigt”

Lärarstudenterna: Vi vill ha mer tid på plats i skolan

Sveriges Lärarstudenters krav: ”Har sett stora brister”