”Lydnad är rädsla i förklädnad”
Skolan tappar demokratiuppdraget, menar lärarstudenten Josefine Svärd.
Debatt ”I kommentarsfält efter kommentarsfält återkommer en längtan efter en mer auktoritär skola – där barn ska lära sig veta hut, ta av sig kepsen och lyda utan ifrågasättande. Den underliggande tonen är tydlig: barn är problemet, inte systemet. Som lärarstudent och förälder ser jag med oro på hur vi tappar skolans verkliga uppdrag ur sikte”, skriver Josefine Svärd.
Skolans uppgift är inte att befästa hierarkier. Den demokratiska värdegrunden i skolans styrdokument är tydlig: undervisningen ska främja kritiskt tänkande, respekt för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.
Det innebär att vi aktivt måste motverka blinda maktstrukturer – inte reproducera dem. Elever ska inte kuvas till lydnad, de ska uppmuntras att ifrågasätta, tänka själva och våga utmana orättvisa normer och auktoriteter. Annars förblir samhället passivt och oföränderligt.
"Respekt förväxlas med rädsla”
Det vi kallar ”respekt” i skolan förväxlas ofta med rädsla. En tyst klass är inte nödvändigtvis en trygg klass. Att elever inte vågar säga ifrån eller uttrycka behov är inte ett tecken på fungerande ordning – det är ett symtom på att vi byggt relationen på dominans istället för tillit.
Den typen av klimat är inte bara skadlig för barns utveckling, den undergräver även lärarens möjlighet att nå fram pedagogiskt.
I en tid då många vuxna slentrianmässigt sprider desinformation på nätet, röstar utan att läsa partiprogram och anpassar sig till auktoriteter de egentligen inte litar på – då borde vi fråga oss: vad hände med deras källkritiska tänkande? Vem lärde dem att ifrågasätta? Troligen ingen. Och det är just därför vi inte har råd att fortsätta på samma spår.
Barn som vågar säga ifrån, uttrycka åsikter och ställa frågor är inte ett hot – de är ett tecken på att något fungerar. De är inte svaga, lata eller ouppfostrade bara för att de inte följer vuxnas förväntningar till punkt och pricka.
Kanske försöker de skydda sin integritet. Kanske har de vuxit upp i miljöer där lydnad har varit förknippat med skam, övergrepp eller rädsla. Kanske är det vi som behöver stanna upp och fråga oss varför vi reagerar så starkt på barn som inte fogar sig.
”Inte en maktkamp”
Vårt jobb som pedagoger är inte att vinna en maktkamp – det är att skapa relationer och förståelse. Att nå fram, inte få rätt. Att bygga tillit, inte kräva underkastelse. Det är inte barnen som ska förändras för att passa systemet – det är vi vuxna som måste bli bättre på att anpassa undervisningen så att fler barn kan förstå, känna sig trygga och lyckas. Det är inte bara möjligt, det är vårt ansvar.
Barn som uttrycker åsikter är inte ett hot
Jag vill ha en skola där fler barn får känna sig kompetenta och hörda. Där lärarens roll är stark – inte för att hen bestämmer, utan för att hen lyssnar, leder och inspirerar. Först då kan vi bygga ett samhälle där frihet och kritiskt tänkande inte bara är vackra ord i ett dokument – utan något vi faktiskt lär ut.
Josefine Svärd, lärarstudent, Gränna
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
