Läraren: ”Jag hinner inte skriva läromedlen också"

En snabb överslagsräkning och jag inser att jag kommer att ställas inför ett omöjligt val.

I juni, när solen värmer oss på nytt och eleverna sprungit över mållinjen sommarlov, gör vi klasslärare våra beställningar inför kommande läsår.

Det brukar kännas lyxigt att titta i kataloger eller surfa runt på någon läromedelssida. Som att vara ledig fast man är på jobbet.

Men jag inser, denna blåskalla februarikväll på vår arbetsplatsträff, att den här gången blir annorlunda. Extra svår.

Min årskurs kommer nämligen inte att ha tillräcklig budget för att köpa läromedel till  ett av skolans basämnen.

Vad skulle ni välja? Matematikböcker eller läsebok med arbetsbok?

Det valet står jag inför.

Det måste ha blivit något fel, tänker jag, och räcker upp handen direkt.

Känner att jag måste fråga om jag uppfattat det rätt.

Stämmer budgetsiffrorna som hånler mot mig i projektorns skarpa ljus?

Borde inte alla elever i Stockholms stad ha möjligheten att använda sig av läromedel?

Klart något måste ha blivit fel.

Läromedel lyfter mig som lärare.

Lärares kärnuppdrag är ju att undervisa. Även att planera och att manövrera det valda läromedlet för bästa utdelning; elevutveckling.

Jag som lärare både inspireras av och utvecklas genom att använda rätt läromedel. Feta läromedel lyfter mig som lärare, och eleverna!

Jag får ordet. Frågar vad vi ska göra i augusti? När våra fina tvåor blivit treor, om budgeten bara räcker till läseböcker eller matematikböcker.

”Vi får rätta munnen efter matsäcken” är svaret jag får.

På allvar? På allvar.

Är det här Stockholm stad befinner sig år 2023? På en av Stockholms största kommunala skolor?

Nya skolministern Lotta Edholm har redan uttalat sig vid flera tillfällen om att elever behöver läromedel. Jag har välkomnat debatten, den är efterlängtad. Lotta pratar ingenting om att rätta munnen efter matsäcken.

Däremot storsatsas nästan 700 miljoner för att stärka elevernas språk- och läsutveckling. Fantastiskt!

Men mina elever då? Nästa läsår. De behöver en mycket större matsäck. Inte lämnas utanför i kylan.

Jag börjar min arbetsdag med andan i halsgropen.

Sanningen är att jag inte hinner vara läromedelsförfattare också. Det går bara inte! Som klasslärare har sysslorna ökat enormt med åren. Jag har svårt att hinna med som det är. Och nej, jag behöver inte hjälp att prioritera mina arbetsuppgifter, jag har koll på dem efter 27 år som lärare.

Det sitter i ryggraden att skriva incidentrapporter, anpassa mig ut och in för att bedriva undervisning som passar för alla, löpande ta emot nya och nyanlända elever till klassen som befinner sig på helt olika nivåer, vara rastvärd och inte att förglömma; börja min arbetsdag med andan i halsgropen då min schemalagda tid börjar endast fem minuter före elevernas schema.

Det är en omöjlig ekvation eftersom jag vill vara förberedd på morgonen (vilket resulterar i 40 minuters gratis arbete varje dag). Någon lärare som känner igen sig? Det här är bara en liten del av mina övriga arbetsuppgifter.

Så nej, jag kommer inte att orka utföra mitt älskade kärnuppdrag på bästa sätt samtidigt som jag författar ett helt års läromedel i matematik eller svenska. Ever.

Tips på lösning någon? Tips som innebär hardcore-kopiering, tryck över bröstet eller dålig nattsömn undanbedes.

Det vore en räddning att få ta del av Lottas miljonsatsning. Det är våra fina elever värda och självklart, sist men inte minst; mina grymma kollegor också. Ni vet vilka ni är. Utan er inget.

Ellinor Lundsten, grundskollärare och författare, Stockholm

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.