”Lärare förtjänar bättre än påbud som strider mot evidens”

Jag vill tacka Oscar Björk för referensen till T. Shanahans utmärkta artikel, som så klockrent anger huvudskälet till att alla lärare som arbetar med tidiga stadier av läsundervisning bör använda sig av phonics – “explicit, noggrannt och väl”. Nämligen att “ca hundra undervisningsexperiment konsistent och genomgående visat att elever som ges sådan undervisning får en tydlig inlärningsfördel”.

Ja, det är så underlaget för en generell undervisningsriktlinje behöver se ut: En stor mängd jämförande studier (‘undervisningsexperiment’) av hög kvalitet, som undersökt förhållandet mellan undervisningsansatser och lärutfall i en mycket stor mängd olika klassrum och vars resultat pekar tydligt åt samma håll.

Därtill lyfter Shanahan betydelsen av implementeringsstudier, där de pedagogiska interventionerna genomförts i stor skala av ordinarie skolpersonal i ordinarie klassrum (utan särskilda resurser som forskarinsatser, osv.)

Konsoliderad empirisk evidens

Shanahans argumentation återfinns i den lärardrivna organisationen ResearchEd, en integrerad del av fältet “kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningar” (för att använda lärarutbildningsutredningens benämning).

Bland undervisningsansatser som detta fält förordar finns t.ex.: undervisning som tar hänsyn till olika aspekter av kognitiv belastning; undervisning som främjar att elever aktivt plockar fram och använder minneskunskap; handskrivande i tidiga stadier av läs- och skrivinlärning; responsive teaching; restriktiv använding av internetuppkopplade digitala skärmar i klassrum, osv. Gemensamt för dem är att de vilar på sådana former av konsoliderad empirisk evidens som Shanaham förordar.

Påbud om undervisning måste backas upp

Något annat Shanahan förtjänstfullt fångar är de två benen i fältet “kognitionsvetenskap med relevans för lärarutbildningar” Dels fokuset på undervisningsformer som underlättar och stärker elevers kunskapsutveckling – på vad som fungerar väl. Dels den mångfacetterade repertoiren metoder för att bidra till förståelsen av varför och hur undervisningsformer med positiv påverkan har denna påverkan. I direkt eller indirekt anslutning till undervisningsstudierna samlas observationsdata, beteendedata av olika slag, neurodata av olika slag, intervjudata, osv. för att få insyn i processerna bakom lärutfallen.

Shanahams text är mångbottnad och rik men genomgående slår den ett slag för robust, konsoliderad empirisk evidens med direkt relevans för praktiken. Den som på bred front går ut till lärare eller lärarstudenter med en riktlinje, ett påstående eller ett påbud gällande undervisning behöver säkerställa att det också backas upp av sådan evidens.

Lärare förtjänar bättre

Det lever vi inte särskilt väl upp till i Sverige, vilket illustreras av följande exempel:

• ”Analogt skrivande bör kombineras med digitala verktyg för F-3-elevers skrivutveckling” kommuniceras av såväl Skolfi som lärarutbildningar.
• ”Elever vet själva hur de bäst lär sig” påstår SPSM.
• ”Våra lärare ska använda sig av Att-Skriva-sig-till-Läsning” återfinns som påbud hos ett antal huvudmän.
• Skolverket föreskriver obligatorisk användning av evidensmässigt undermåliga kartläggnings- och bedömningsstöd i matematik och svenska.

För fler exempel, se artikeln Forskarna dömer ut trender i skolan: ”Bygger på myter”.

Lärare förtjänar bättre möjligheter än idag att kunna ifrågasätta påbud som saknar stöd i – och ibland strider mot ­– robust empirisk evidens. En förändrad lärarutbildning kan bidra till detta.

Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, inriktning lärande och undervisning, Lunds universitet och Linköpings universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.