Lärarassistenterna: Se oss som en resurs

Satsningen på lärarassistenter har nu pågått i ungefär sju års tid. Det som är oroväckande och bekymmersamt i sammanhanget är att en betydande del av rikets rektorer och huvudmän ännu inte verkar ha förstått vikten av att använda lärarassistenternas breda kompetens på rätt sätt.

Vad ska en lärarassistent egentligen jobba med i skolan? Ska de kopiera papper? Koka kaffe? Rätta prov? Se till eleverna under rasterna?
Hur ser arbetsbeskrivningen för en lärarassistent egentligen ut? Vi behöver speciallärare och pedagoger som arbetar med elever som har särskilda behov, det kan väl inte en lärarassistent hjälpa till med, eller?

Utbildning i specialpedagogik

Frågor likt de som listas här ovan är dessvärre ganska vanligt förekommande inom den svenska skolan. Vi är en grupp på fjorton deltagare som just nu utbildar oss till lärarassistenter på Litorina folkhögskola i Karlskrona. Syftet med den här texten är i huvudsak att berätta om vilken fin och bred kompetens vi faktiskt kan bidra med i skolorna när vi avslutar vår utbildning den 9 juni i år.

Under våra två terminer på utbildningen får vi bland annat lära oss väldigt mycket i ämnet specialpedagogik. Det innebär att vi går igenom de vanligast förekommande diagnoserna och hur man lämpligast bemöter såväl barn som vuxna personer som har dessa diagnoser. Hela klassen har även gjort fördjupande grupparbeten av de nämnda diagnoserna, för att skaffa ännu mer viktiga kunskaper kring ämnet.

Gör oss väl rustade

Psykologi och psykiatri i ett brett och omfattande perspektiv samt storytelling är andra centrala och viktiga beståndsdelar i vår utbildning. Vi får en gedigen utbildning som gör oss väl rustade att arbeta i de svenska klassrummen. Förutom alla teoretiska lektioner har vi även gjort ett stort antal praktiska övningar som vi enkelt kan ta med oss ut på våra kommande arbetsplatser.

Vi kan med andra ord även agera såväl rastvakter som rätta prov och läxor, när vi inte finns i klassrummen som en ren resurs. Fyra ögon ser, som bekant, dubbelt så mycket som två. En nog så viktig detalj. Det förtjänar också att nämnas att vi, med stor fördel, kan placeras i ett arbetslag och rycka in där vi behövs just den dagen. Vi behöver alltså inte knytas till en enskild elev eller klass.

Välkommen avlastning

Tio veckors praktik är naturligtvis också en tung del av det intyg som vi får när vi lämnar Litorina folkhögskola. De flesta av oss deltagare fick under praktiken höra att vi var värdefulla och att vi verkligen fyllde en funktion på respektive skola. Detta, om något, är ju också ett väldigt bra bevis på att vi faktiskt behövs i dagens skolor.

Problemet är ju, som nämnts tidigare, att vi och många av våra blivande kollegor ute i landet ännu inte har fått den uppmärksamhet och respekt som vi faktiskt förtjänar. Vår önskan är att ansvariga rektorer och huvudmän ska se oss som en fantastisk resurs som ger en välkommen avlastning till de ordinarie lärarna och deras kollegor på fritids.

Med dessa rader hoppas vi nu på en fortsatt bra och saklig debatt kring lärarassistenternas framtid i landets skolor. Tillsammans är vi starka, glöm inte det. Tack för att du tog dig tid att läsa.

Deltagarna på lärarassistentutbildningen
Litorina folkhögskola i Karlskrona

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.