”Samverkan gäller bara kommunala skolor”
Endast kommunala skolor tvingas ta hänsyn till arbetsmarknadens behov, skriver Petra Dalin.
Debatt Kommunala gymnasieskolor ska samverka för att linjera med arbetsmarknaden. Varför gäller det inte friskolorna, undrar läraren Petra Dalin.
Då skolrelaterade problem såsom betygsinflation, skrala lärarlöner eller en ojämlik skola diskuteras, är slutsatsen ofta att skolan bör vara statlig. Denna tanke far också genom mitt huvud, då jag hör talas om att antalet platser på olika gymnasieutbildningar ska dimensioneras givet arbetsmarknadens behov.
Hur ska en kommunal skola i konkurrens med fristående aktörer samarbeta för ett gemensamt bästa? Staten signalerar till alla parter att sträva mot det för samhället mest önskvärda. Detta sätt att styra förutsätter dock att den ömtåliga tilliten i samhällskontraktet hanterats varsamt. Det har den inte.
”Paradox i dunkel”
I juli 2023 trädde en ny lag i kraft som börjar tillämpas 2025.
Den förmedlar att en kommun ska samverka med åtminstone två andra kommuner gällande dimensionering av platser, för att bättre harmoniera med arbetsmarknaden.
Parallellt med denna anpassning ska även ungdomars efterfrågan beaktas. Givet de senaste årens utveckling, betyder det senare rimligtvis inte att fler unga kommer att välja yrkesprogram. Det finns alltså en inneboende motsättning mellan att ta hänsyn till arbetsmarknadens behov och att också beakta vad ungdomar vill.
Hur denna paradox ska lösas tycks höljt i dunkel.
För att försöka förstå vad som gäller för friskolor gällande dimensionering av gymnasieplatser i relation till arbetsmarknaden, läser jag vad SKR skriver: ”Det finns inget krav på att enskilda huvudmän ska samverka eller ingå i ett primärt samverkansområde”.
Däremot kommer det att vara en aspekt vid tillståndsprövning för nya enskilda huvudmän.
”Olika regler”
Det tycks alltså finnas ett krav på samverkan för kommunala huvudmän, men det finns inte motsvarande krav för enskilda huvudmän som redan bedriver verksamhet. Även Skolverkets upplysningstjänst ger svaret att fristående skolor inte behöver samverka, men betonar samtidigt att enskilda huvudmän enligt skollagen ska ”ta hänsyn” till såväl efterfrågan som behoven på arbetsmarknaden.
De som driver friskolor ska alltså ”ta hänsyn” till arbetsmarknaden, medan kommunala skolor ska ”samverka”. Risken är uppenbar att ansvaret, i praktiken, kommer att vila tyngre på kommunala huvudmän än fristående skolor.
Friskolor kan säga att de tagit hänsyn, vad det nu innebär, och därefter peka på formuleringen som rör att de erbjuder de utbildningar ungdomar efterfrågar. Det är svårt att dra någon annan slutsats.
Inget hindrar förstås fristående skolor att samverka, men är det rimligt att de i så fall inte tvingas till det utifrån samma lagenliga premisser som kommunala skolor?
Bara marknad när det passar
Om det nu är en marknadsanpassad skola måste förutsättningarna vara lika. Staten ska rimligtvis inte favorisera någon. Antingen är det en marknad eller så är det inte en marknad. Det kan inte bara vara det när det passar.
Även i frågan om dimensionering av antalet platser på gymnasiet blir slutsatsen således oundvikligen densamma; skolan bör vara statlig.
Petra Dalin, gymnasielärare, Alingsås
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
