Debatt: ”Kräv bildning av lärare”
Bildning är lärarnas uppgift, skriver debattören. På bilden syns Platon.
Vi lärare debatt Hur ska svensk skola kunna bli en bildningsinstutition om lärarna inte är bildade? Eller ens vill bli det? Det undrar högstadieläraren Viktor Björnberg.
Båda mina föräldrar var lärare. De talade med stolthet om sitt arbete, de läste och diskuterade.
Mina egna lärare var intelligenta, kloka och gav intryck av att kunna allt!
Viktor Björnberg
Den respekt de fick och den auktoritet de hade kom från att de hade integritet och att de företrädde en bildningsinstitution.
När jag i vuxen ålder sadlade om till lärare, visste jag att den bild jag hade av ett fritt, intellektuellt och konstnärligt yrke inte stämde med verkligheten som väntade mig.
”Väntade arbete – inte meningslöshet”
Skolans problem debatterades flitigt och jag minns särskilt Maciej Zarembas budskap i DN:s uppmärksammade artikelserie - de har avskaffat läreriet!
Att arbetsbördan skulle vara stor var jag beredd på, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att den skulle kännas så meningslös.
Den digitala plattformen krävde ideligen nya inmatningar, de många mötena blev allt mer osorterade och känslan av maktlöshet av att vistas i korridorerna och matsalen växte.
Varken elever, kollegor eller ledning visade något som helst intresse för min undervisning.
Lärare får för lite tid
Det sägs ofta att lärarna inte får tid att vara lärare. Allt från mentorskap, administration, meningslösa möten till missriktad kompetensutveckling tar upp för mycket tid.
Och dagens lärare lyder pliktskyldigt allt som läggs på dem. De excellerar i effektivitet och pennskrinsdisciplin och bränner energiskt sin tid på diffust sisyfosarbete.
”Kärnuppdraget ett hastverk”
Kärnuppdraget blir ett hastverk. Planeringar kopieras från internet, undervisning sker enligt lektionsmall och rättning ska helst göras av AI.
Det jag undrar är vad lärarna skulle göra med sin tid om de fick tillbaka den. Kan dagens lärare ens fylla sin tid med sina ämnen? Skulle de vilja det?
Lärarna på mina föräldrars tid skulle förkovra sig. Det var ett krav.
Om de hade dåligt samvete var det inte över opublicerade matriser eller ogjorda kränkningsanmälningar, utan för att de inte gick på teater, läste den senaste Nobelpristagaren eller tidskrifterna i lärarrummet eller ägnade sig åt eget skrivande och tänkande.
Vad skulle lärarna göra med sin tid om de fick tillbaka den?
Vi lärare måste självklart ha rätt förutsättningar, men för vad?
Visst kan vi skylla bristande bildningsideal på att de ovan oss avskaffade läreriet. Radikal politik och pedagosisk utopism har låst in oss i kaos och de borde befria oss.
Lämna oss i fred! Men då blir det upp till oss. Det är bara vi själva som kan återskapa läreriet.
Jag ser läreri som en konst, som går ut på att gestalta världen i klassrummet.
”Krävs bildning”
Ska du kunna göra det måste du bilda dig en uppfattning om världen, och du får aldrig sluta att göra det.
Ditt jobb går ut på att inspirera. Då måste du bli inspirerad. Den rådande ängsliga lydnadskulturen bland lärare gör skolan ointressant för eleverna.
De ska möta självständigt tänkande människor, inte effektiva och samvetsgranna arbetare – det minsta man kan begära av en lärare är bildningskomplex.
Viktor Björnberg, högstadielärare i Tyresö
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS ÄVEN:
