”Vi lärare är hantverkare – och lånar gärna ut våra verktyg”

Som lärare arbetar vi med tre verktygslådor. I den första har du de grova verktygen, som hugger ner träden och sågar till plankor. I skolans värld kallas de schema, budget, byggnad, skolpeng, index mm. Den verktygslådan står inne hos rektorn, tas fram ett par gånger om året, och vilka verktyg som finns där bestämmer politiker.

Den verktygslådan är jobbig men ska skapa förutsättningar för, inte styra, allt vi gör. Gör man fel med de här verktygen blir det svårt att använda de andra på bästa sätt.

Sen finns min verktygslåda. Små och stora specialverktyg som passar min hand och olika material perfekt. Kramar, att rita på tavlan, berätta en historia, spela teater, öva, träna, repetera, sitta i grupper, humor och att få skratta åt sig själv.

Det finns de som funkar på många eller ett för varje träslag och de som är speciella för ömtåliga material eller hård metall eller sten. Vissa får man använda länge, som sandpapper. Andra är mer som en slägga.

Jag har jobbat i 25 år på att ha alla de verktyg som behövs, provar nya, specialanpassar dem, vårdar dem, håller reda på var de finns, så att jag snabbt kan ta fram dem när de behövs. De som inte fungerar kastar jag, de får inte plats. De flesta har jag fått av erfarna hantverkare som jag träffat eller arbetat med. Några har jag tillverkat själv. Några av de finaste har jag fått av mina elever.

Det finns verktyg med speciella namn. De med mest speciella namn är ofta sämst. De bästa verktygen heter inte så mycket. De bara ligger där i lådan när man behöver dem, och har ofta alltid gjort det.

Det finns verktyg som jag inte ens känner till, jag hittar nya och kommer aldrig att hitta alla.

Sen finns roliga lådan. Där kan man hitta allt möjligt, och där är roligt att leta. Folk som kan verktyg har stoppat ner allt möjligt. 

Stora verktyg, små verktyg, verktyg man vet funkar eller verkar vettiga. 

Vanliga verktyg och specialverktyg. Nya moderna verktyg som kan göra saker vi inte kunde förr eller som håller på att utvecklas.

Sen hittar man en del skräp också. Stora, nästan meningslösa grejer, som borde ligga utomhus, kastas eller byggas om, smutsiga grejer som ingen tagit hand om och som inte är värda tiden att göra rena, dåligt hopsatta och lagade grejer och billigt skräp som nån bara försöker tjäna pengar på. Dem känner man igen direkt. Jag försöker att inte ha såna verktyg i min verktygslåda och jag har råd att unna mig de bra, annars tillverkar jag dem själv, eller lånar.

Skillnaden på mig och en verklig hantverkare är att jag gärna lånar ut mina verktyg.

Ibland hittar man saker man glömt fanns, och som funkar finfint när man fått igång och kanske moderniserat dem lite, tränat på att använda och kalibrerat dem. Det är kul.

Vissa verktyg funkar till sånt de inte var tänkta till. Andra funkar bara ibland. Några funkar bara en gång. De tänker jag på ibland. Och ler inombords.

Ibland tar barnen med sig egna verktyg. De brukar jag inte ha tid att lära mig hur de fungerar. Jag försöker, men ställer mig ofta bara bredvid och låter eleverna hållas. Om de fungerar.

Skillnaden på mig och en verklig hantverkare är att jag gärna lånar ut mina verktyg. Du behöver inte ens fråga. Du kan få behålla dem och lära dig att använda dem, på ditt sätt. Du kan fråga mig hur. Då hjälper jag dig.

Det finns de som velat köpa mina verktyg. De har svårt att förstå att de är gratis. De förstår inte vad de är värda. De får dem ändå, men kan ofta inte lära sig att använda dem. Andra har bett att få låna dem, och använder dem bättre än jag.

Säger du att jag inte får använda mina verktyg, eller byter ut de som funkar bäst: Då går jag, och tar jag min verktygslåda med mig. Jag kanske kan arbeta som snickare? Jag är ganska bra på det också.

Är du inte lärare. Bli det. (Och hör av dig om du behöver låna ett verktyg. Dina kollegor har massor.)

Björn Svensson, lärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.