”Granska kvalitetsarbetet i stället för att skylla på lärare”
Therese Rosengren, gymnasielärare och författare, replikerar på debattartikeln om systematiskt kvalitetsarbete.
Replik Målstyrning – inte lärarnas bristande undervisning – är det stora problemet med det systematiska kvalitetsarbetet, menar gymnasieläraren Therese Rosengren.
I artikeln “Självklart med systematiskt kvalitetsarbete”, skriver artikelförfattarna att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att detta arbete ska upplevas som meningsfullt ute på skolorna. En förutsättning är att “det leder till konkreta förbättringar.” Däri ligger också hela förklaringen till varför systematiskt kvalitetsarbete avfärdas av så många.
Låt oss tala klarspråk. Skolan har en målstyrning, där den grundläggande tanken är att metoder och arbetssätt hela tiden kan effektiviseras; alltså, förbättrade resultat till minskande kostnader.
Det är ett tankesätt från tillverkningsindustrin, som fungerar väldigt dåligt när man försöker överföra det till en verksamhet som utbildar barn och unga. Hur ska man kunna undervisa fler elever, snabbare, resurssnålare och med bättre resultat?
Artikelförfattarna menar att systematiskt kvalitetsarbete har sin givna plats i “att utveckla undervisningen och elevernas lärande.”
Är lärarnas undervisning den svaga länken?
Det är således lärarnas undervisning som är den svaga länken och som måste åtgärdas, när resultaten lämnar övrigt att önska. Men, tänk om det i själva verket handlar om förutsättningarna som ges?
För många elever ihopträngda i klassrummen, låg lärartäthet i förhållande till elevgruppens behov, många obehöriga lärare, otillräckliga stödinsatser, lyhörda lokaler, dåligt schema (trots otaliga ändringar), avsaknad av läromedel… Dessa saker, som tillsammans spelar en avgörande roll, finns ingen vilja att åtgärda eftersom de kostar pengar.
Systematiskt kvalitetsarbete måste ses mot den bakgrunden. I bästa fall kan man lösa triviala problem, som inte står i paritet med det omständiga, tidskrävande och dokumentationstunga arbetet.
Eller, så löser man ingenting alls, eftersom nödvändiga resurser inte kan tillföras. Det står i strid med hela målstyrnings- och effektiviseringstanken. Tyvärr återstår då endast en funktion; att hålla ryggen fri.
”Ett skenarbete”
För många skolor har det systematiska kvalitetsarbetet kommit att tjäna ett annat syfte, nämligen att ge sken av att man arbetar med att adressera djupt rotade problem. Utan att egentligen göra det.
Ju förr vi granskar det systematiska kvalitetsarbetet ute på skolorna, desto snabbare kan vi komma igång med att diskutera de grundläggande problemen. Vi kan börja med det självklaraste: Hur skolors resultat hänger ihop med elevunderlag och förutsättningar med avseende på resurser.
Therese Rosengren, gymnasielärare och författare, Stockholm
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS ÄVEN:
