”Fyra omöjliga kombinationer för svenska skolan”
Musikläraren Patrik Andersson skriver en debattartikel om snedstegen i svensk skola.
Vi lärare debatt
Fyra stora vägval har gjort det svårt för svensk skola.
Det skriver musikläraren Patrik Andersson i sin debattartikel.
Svensk skola är världsunik, tyvärr ofta i negativ bemärkelse. Vi verkar i ett system med en rad inbyggda omöjliga kombinationer:
Målrealterat betygssystem
När fler elever sökte vidare till högre utbildning blev det till slut för kostsamt för lärosätena att tillämpa intagningsprov, istället blev betygen avgörande.
Då betygen blev avgörande för högre utbildning infördes ett relativt betygssystem designat för att gallra elever och ge en jämn fördelning.
Systemet hade många brister och fick utstå mycket kritik – men som intagning till högre utbildning var systemet det bästa enligt forskarna.
När det målrelaterade systemet vi har idag infördes blev det möjligt för lärare att åtminstone i teorin ge alla elever högsta betyg.
Systemet var mycket riktigt aldrig tänkt att fungera som uttagning till högre utbildning, tanken var att detta skulle ske på annat vis och betygen skulle enbart fungera som pedagogiskt verktyg för lärare och elever.
Systemet infördes olyckligtvis samtidigt som det fria skolvalet och marknadiseringen av skolan varför betygen kom att användas som intag till populära skolor och konkurrensmedel skolor emellan. En galopperande betygsinflation blev den självklara konsekvensen.
Kommunalisering och deprofessionalisering
När skolan kommunaliserades var en av tankarna att makten över skolan skulle hamna närmare lärarna. Skolan skulle anpassas efter lokala förutsättningar och varje lärare skulle göra sin egen läroplan utifrån de lokala förutsättningarna och efter elevernas behov.
För att detta ska fungera, ens på skrivbordsstadiet, krävs en stark autonom lärarkår. Olyckligtvis medförde kommunaliseringen att statusen för yrket föll, det blev svårare att få in högpresterande elever på lärarutbildningarna, brist på behöriga lärare och makten över skolan hamnade hos lokala byråkrater, ekonomer och kommunpolitiker.
Progressivism och ekonomism
Det progressivistiska synsättet dominerade skolvärlden framförallt på 60-och 70-talet och kom på 80- och 90-talet att leva i symbios med ekonomismen.
Progressivismens synsätt att lärprocesser är viktigare än kunskap, undervisning skall ske inom stora sammanhållna heterogena klasser, omsorgsskola och att eleven söker sin egen kunskap med läraren som coach rimmar väl med ekonomismens krav på minsta möjliga kostnad, effektivisering och nedmontering av skolans kvalitetsstödjande regelverk.
Mindre lärarledd undervisning, självstudier, undermåliga lokaler och läromedel, nedtoning av lärares ämneskompetens och att lärare vikarierar på ämnen de inte är behöriga i blev några av konsekvenserna.
Etableringsfrihet och utbudansvar
Etableringsfrihet innebär att friskolor har rätt att etablera sig var de vill, även att låta bli att etablera sig i områden som inte beräknas bli lönsamma.
Kommunen däremot har ett utbudsansvar som innebär att de är tvingade att bedriva skola där det är mindre lönsamt. Det kan gälla socialt utsatta områden, avflyttningsområden eller områden som är under uppbyggnad.
Friskolan kan se till att fylla sina klasser, inte ta emot fler elever när klasserna är fyllda och därmed maximera vinsten. Kommunen är skyldig att starta nya klasser som kanske bara blir halvfulla och därmed mer kostsamma eller omvänt stanna kvar i ett område med sviktande elevunderlag.
Detta gör att genomsnittskostnaden per elev i kommunen går upp och för detta kompenseras även friskolan trots att det var den som kan ha orsakat problemet och omöjliggör en vettig planering för kommunerna.
Patrik Andersson, musiklärare och läromedelsförfattare, Tyresö.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS ÄVEN:
”Fyra missuppfattningar om trendande läsmetoden”
