Forskaren: ”Elever i särskilda grupper kan straffas dubbelt”

2018 lanserade Jan Björklund slagordet ”inkluderingen har gått för långt” i DN och förklarade kunskapsresultatens fall med inkluderingstanken. Under åren som följt har motståndet hårdnat och termer som ”inkluderingshysteri” och ”inkluderingshaveri” blivit gängse.

Inkludering är en internationell policy ratificerad av världens länder genom flera överenskommelser och lagstadgad genom Barnkonventionen. Ambitionen var att säkerställa utbildning för barn med funktionsnedsättningar som ofta uteslutits från skolan. Med tiden har policyn omfattat fler utsatta samhällsgrupper.

”Seglivad myt”

Myten att Sverige ska ha gått särskilt långt avseende inkludering är seglivad. Dock bekräftar varken policy, forskning eller skolsystemets organisation den myten. Skolsystemet omfattar redan specialskolor, anpassade skolor (tidigare särskola och träningsskola), resursgrupper och särskilda undervisningsgrupper, samt en sidomarknad av friskolor marknadsförda mot elever med diagnoser.

Fler särskilda undervisningsgrupper har startats under de senaste åren, både en statlig utredning från 2020 och forskning visar att det inte finns lagliga hinder från att starta ännu fler.

Att kalla ett system, kännetecknat av bristande likvärdighet och ökande segregation, inkluderande är tveksamt.

Skolinspektionens nya rapport om särskilda grupper bekräftar också den kritik som riktats mot policyn. Undervisningen är ofta undermålig och många lärare saknar behörighet i ämnen de undervisar i. I vissa fall ansvarar eleverna för sin undervisning själva.

Skolinspektionens rapport bekräftar således att eleverna kan bli mångdubbelt straffade.

Mer allvarligt har riskerna ignorerats.

Dels har särskilda grupper överanvänts historiskt och elever skickats dit på godtyckliga grunder. Hur ska det undvikas?

Dels är utsatta grupper överrepresenterade bland elever i behov av stöd. Hur ska rättssäkerheten säkerställas och förstärkning av orättvisor undvikas?

Dessutom finns växande brist på lärare, speciallärare och specialpedagoger i systemet. Hur ska bemanning och kvalitet i undervisningen i fler små grupper säkerställas om inte skolsystemet kan bemannas?

Så påverkar nedskärningarna

Till slut pågår en besparingsvåg som drabbar särskilt stöd specifikt. Hur ska det säkerställas att fler mindre grupper, som är dyra i drift, inte betungar en redan anemisk skolverksamhet?

Skolinspektionens rapport visar att frågorna är befogade, särskilt i ett underfinansierat skolsystem, präglat av segregation, som lider av växande lärarbrist.

Vissa elever behöver undervisning i små grupper, men om undervisningen är undermålig blir grupperna en fälla snarare än räddning. En stor risk när bredare tillämpning av mindre undervisningsgrupper följer nedskärningar som gör klasserna större och lärarna färre.

Politikerna är därför skyldiga allmänheten svar på dessa frågor.

Gunnlaugur Magnússon, docent i pedagogik vid Uppsala universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Skolministern: ”Vi har ett inkluderingshaveri”

Inkluderingshaveriet: ”Det är dags att tänka om”

Hälften av Annas elever är i behov av anpassningar

Utredaren: ”Finns en gräns hur mycket stöd lärare kan ge”