”DU-klassrummet kan få allvarliga konsekvenser”

Forskarnas kritik mot skoltrender har skapat stor debatt i Lärarsverige.

Replik Utvecklingsenheten på barn- och utbildningsförvaltningen i Eskilstuna delade 4 december med sig av sina resonemang om differentierad undervisning.
Vi vill här gärna bemöta deras svar, skriver de tre forskarna Magnus Haake, Björn Sjödén och Agneta Gulz.

12 dec 2023

Denna artikel är en replik på: Debatt: ”Beklagligt att forskarnas tolkning sprids”

Vi tvivlar inte på era goda intentioner, men vackra ord leder inte till resultat i sig. Framför allt lämnar orden i detta fall så mycket öppet för tolkning att själva verkligheten glöms bort. Det är inte ambitionen det är fel på, utan de grundantaganden som differentierad undervisning (DU) vilar på. Detta gäller dels det problematiska antagandet att det alltid finns flera likvärdiga vägar för att tillgodogöra sig ett innehåll liksom för att visa vad man lärt sig – ett problem som delas med ’lärstilsanpassad undervisning’. Dels gäller det bristande kunskap om vilken betydelse en undervisande lärare har för barn och ungas möjligheter till kunskapsutveckling och lärande.

DU framställs som en god lösning för en ensam lärares genomförande av lektioner med en hel klass med stor spridning i förkunskaper, till exempel en klass som blandar elever med åldersadekvat läsförmåga, mycket lässvaga elever och elever som är (funktionella) analfabeter. Att vi lyfter just läsförmåga i exemplet beror på de starka korrelationerna den har till andra förmågor som spelar roll i lärsammanhang.

Möter också variationen

Läraren i DU-klassrummet kan, hävdar förespråkarna, ändå säkra att alla individer under lektionen får den ”ledning och stimulans de behöver”. De starkt varierande förutsättningarna möter man ju genom att eleverna kan ta ”olika vägar” för att tillgodogöra sig innehåll och visa upp kunskap. Elever som inte kan läsa kan lyssna; elever som inte kan skriva kan göra en podd eller filma. Man möter också variationen hos eleverna genom att de får arbeta på ”sin” nivå. Till exempel kan den som inte kan arbeta med tresiffriga tal göra motsvarande uppgifter med tvåsiffriga tal.

Vet man något om mänskligt lärande så vet man att då är det följande som sker. I huvudsak alla elever kommer arbeta med metoder och använda färdigheter de redan behärskar, och på den nivå de behärskar dem. Det är, vidare, välkänt att människor är som mest synligt aktiva när de ägnar sig åt något de behärskar väl – då flyter det på. Detta till skillnad från när de arbetar med att tillägna sig något nytt, pröva, misslyckas, pröva igen, fundera osv. för att efter hand bemästra en ny färdighet eller en ny svårighetsnivå.

Aktivt på ytan

Detta innebär att ett DU-klassrum ofta på ytan ser ut som ett ovanligt aktivt klassrum: alla gör saker, alla är i gång med något, och alla känner att de klarar av det de gör. Bakom detta döljs dock det faktum, att en stor mängd i sig fullt möjligt lärande uteblir, nämligen allt det lärande som förutsätter nära stöd och guidning av en lärare.

Varför möjliggörs inte detta i ett DU-klassrum där elever arbetar, enskilt eller i grupper vid olika stationer, med varierande ”vägar” och ”nivåer”? Jo, för att lärarens medverkan med nödvändighet späds ut. Större delen av tiden kommer varje elev arbeta utan lärares medverkan, eftersom en lärare inte kan vara på mer än ett ställe åt gången eller stödja, vägleda, och diskutera kring mer än en ”väg” eller ”nivå” avseende ett lärmaterial.

När det handlar om dessa aktiviteter och färdigheter faller DU-bygget som ett korthus.

Hur gärna man än önskar sig att det vore annorlunda har unga mycket begränsade möjligheter att utvecklas och lära på egen hand, eller med klasskamrater, i avsaknad av en närvarande och medverkande lärare, som vägleder, stödjer och motiverar. Allra mest slående är detta för de krävande och svåra aktiviteterna och förmågorna kring läsa-och-skriva och hantera matematik.

När det handlar om dessa aktiviteter och färdigheter faller DU-bygget som ett korthus. För att alla elever både ska kunna lära sig grunderna och utvecklas vidare krävs omfattande undervisning av en direkt närvarande och kunnig lärare som arbetar direkt med elever utifrån deras förkunskaper och nivå. Elever som lämnas åt ”individuellt arbete” eller ”arbete i grupp” har här obefintlig chans att utvecklas och lära nytt.

Får inte hjälpen de förtjänar

Något vi tydligt ser idag är att allt fler inte får den hjälp de förtjänar i skolan för att utveckla en god läsförmåga. Hur tänker man i Eskilstuna om det? Ingår det, eller ingår det inte, i att ”ge alla våra elever bästa möjliga förutsättningar för att de ska få lyckas i livet”?

Det är naturligtvis fullt möjligt att stanna vid målet att ha glada och nöjda elever i grundskolans klassrum där alla är aktiva och alla gör något de klarar av – och lämna till någon annan att hantera ett utfall i form av att många av de elever som hade kunnat bli fullgoda läsare, lämnar skolan som funktionella analfabeter.

De allvarligaste konsekvenserna av DU-ansatser är följande:

Normalisering av stora klasser med mycket stor spridning i förkunskaper med en ensam lärare.
Legitimering av kortsiktig ’inkludering’ av alla elever i ett fysiskt klassrum där alla håller på med något som de klarar av – men som på lite längre sikt leder till exkludering av unga människor, vars livschanser beskärs.
Förstärkning av klyftan mellan de som kan och behärskar mycket och de som kan och behärskar lite.

Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, inriktning lärande och undervisning, Lunds universitet och Linköpings universitet.

Magnus Haake, docent i kognitionsvetenskap, inriktning lärande och undervisning, Lunds universitet.

Björn Sjödén, doktor i kognitionsvetenskap och universitetslektor i utbildningsvetenskap, Högskolan i Halmstad.