Debatt: ”Det är vanskligt att fokusera på tryckta böcker”

I TV4 sade skolministern Lotta Edholm (23-10-14) nyligen att datorer ska fasas ut till förmån för böcker. Detta uttalande var väl tänkt som ett argument för att öka läsandet bland barn. Emellertid kan ett ensidigt fokus på att läsa med ögonen göra att vi inte tar tillvara den teknik som idag finns för att ta till sig text (som kan ske via ögon och/eller öron). 

Vi återkommer till det, och vill börja med frågan: varför ska vi läsa? Lära och studera, läsa för nöjes skull, ta del av viktig samhällsinformation och vara en del av ett textsamhälle, är kanske de vanligaste svaren. 

Risker med enbart ett sätt att läsa

Självfallet är det viktigt att i tidig ålder lära sig läsa och skriva traditionellt. Emellertid är det idag också möjligt att lära, studera och vara en del av textsamhället samt att nå de mål som vi anser läsningen leder till på andra sätt. Vad är i så fall själva egenvärdet med att argumentera för att BARA läsa på traditionellt vis? 

Vi har en skola där textnormen är stark och där text till stor del används som medel för att nå och redovisa information. Att komplettera med assisterande teknik såsom text-till-tal och tal-till-text gör att fler individer kan delta i samhällsprocessen på så lika villkor som möjligt. Vi tror därför att det finns risker med att återgå till att fokusera på enbart ETT sätt att läsa, t ex att den assisterande teknik som beskrivs ovan inte blir lika giltig att använda. Detta skulle enligt oss drabba de som har stora svårigheter med att läsa traditionellt. 

Vad händer med den gruppen?

Dyslexi är en anledning till att ögonläsning blir svår, trots evidensbaserad träning. Studier visar att många med dyslexi inte blir tillräckligt effektiva läsare (via ögonen) oavsett hur länge de tränar. Några svarar inte alls på lästräning. Detta bekräftas också av de definitioner som finns gällande dyslexi, t ex DSM-5 som beskriver att ett kännetecken för dyslexi är att de trots evidensbaserad träning inte svarar tillräckligt bra.

Vad händer med denna grupp då fokus återigen riktas mot enbart traditionell läsning? 

Vi har en teknisk utveckling som förändrat förutsättningarna avsevärt gällande att ta till sig text, inte minst för människor med dyslexi. En värld av böcker och litteratur har öppnats för många via tal- och ljudböcker, människor som annars inte haft samma möjlighet att ta del av dessa texter. Aldrig tidigare har individer med dyslexi haft så bra förutsättningar för studier, även på universitetsnivå. Talsynteser, lyssningskoder i tryckta böcker och annat har möjliggjort att fler kan läsa och delta på lika villkor. 

Tekniken kan öppna upp möjligheter för både människor med och utan läs- och skrivproblematik.

Vi lever i en föränderlig tid, och det kan vi inte undvika, enligt oss är det bästa sättet att ”förhålla sig” till det. Artificiell intelligens (AI) är en förhållandevis ny teknik som kan vara effektiv i flera olika sammanhang avseende skriftspråkliga aktiviteter men som behöver hanteras med ansvar. Tekniken kan öppna upp möjligheter för både människor med och utan läs- och skrivproblematik i exempelvis arbetslivet när det gäller språk och texthantering. Forskningen är i sin linda men det finns redan indikationer som talar för att exempelvis ChatGPT har mycket att erbjuda människor som har läs- och skrivsvårigheter.

Vissa elever exkluderas

Så, åter till inledningen om att politiker vill att datorer ska fasas ut i förmån för böcker. Vad står det för? Och vad kan det få för konsekvenser?

Vi vet att många exkluderas om inte text görs tillgänglig på flera olika sätt. Alla kan inte komma upp i en effektiv läshastighet via traditionell läsning, därför behövs andra sätt att ta till sig text. Att ”läsa” med öronen är helt avgörande för många med exempelvis dyslexi. 

Utifrån ett delaktighetsperspektiv tror vi det är vanskligt att så tydligt fokusera på de tryckta böckerna. Det finns en risk att vissa elever exkluderas, så att elever kan missförstås och misslyckas i skolan. Vi saknar perspektivet att använda assisterande teknik i debatten och känner att vi behöver och måste vara den rösten. Har vi råd att riskera att fler elever misslyckas i skolan?

Susanna Cederquist, leg lärare, föreläsare och författare inom dyslexi

Idor Svensson, leg psykolog, specialist i klinisk och pedagogisk psykologi, professor i klinisk psykologi

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER:

Upptäck elever med dyslexi och särskild begåvning

”Dyslexi är på riktigt – har det glömts bort?”

”Anpassa nationella proven till barn med dyslexi”