Debatt: Så kan svåra skolnöten knäckas

Jag brinner för undervisning, för mina elevers utveckling och det livslånga lärandet.

Men hur ska vi få allt att bli den fantastiska helhet som får eleverna att lära sig något som de kan bära med sig genom livet, som kan få dem att växa och att till sist bli demokratiska samhällsmedborgare?

Lektionen hamnar i bakgrunden

Hur många fina och kvalitativa lektionsupplägg kommer inte i bakgrunden då eleverna varit osams på rasten före just min lektion vilket under 20 minuter gör det omöjligt att undervisa i mitt ämne?

Hur många viktiga schemabrytande aktiviteter har vi inte under ett skolår där olika ämnens undervisningstid påverkas?

Hur många elever är inte sjuka eller lediga som gör att våra genomgångar måste göras om flera gånger för att få alla med på kunskapståget?

Hur många lektioner avbryts av elever som kommer till lektionen för sent?

Många elever kan inte läsa mina instruktioner vare sig på ett papper eller på tavlan om de missat den muntliga genomgången.

Många elever har svaga läskunskaper, vilket drabbar nästan alla ämnen i skolan.

En elev som är duktig på exempelvis matematikens algoritmer kan bli närmast paralyserad av de många och långa lästalen i matematikboken. Eleven frågar mig: ”Vad ska jag göra nu?” eller ”Vilket räknesätt ska jag använda här?”

Lärare behöver planera undervisningen

För att få till en undervisning av hög kvalitet så behöver vi lärare planera vår undervisning.

Det kan verka som en självklarhet men tiden för vår planering utmanas ständigt.

Någon säger med myndig stämma på arbetslaget: ”Det finns inget som heter planeringstid.”

Ändå behövs planering och uppföljning och reflektion för att bygga en undervisning med kvalitet.  

Svaga läskunskaper drabbar nästan alla ämnen i skolan.

Lärare ska planera för utvecklingssamtal, skriva protokoll, diskutera elevärenden, stämma av saker med vårdnadshavare, diskutera med elevhälsan, planera schemabrytande aktiviteter och diverse annat när vi lärare träffar varandra.

Alla delar är viktiga och bidrar till att bygga den helhet som vi är så beroende av i svensk skola av idag.

Men många delar får inte den uppmärksamhet de förtjänar.

Det är som om hålen i botten på stapeln av stavar bli fler och fler och vi ser hur hotfullt tornet svajar.

Hur ska vi få den tid som behövs för att täta hålen i våra skol- och kunskapstorn så att de åter står stabilt? Eleverna behöver ett stabilt bygge för att lära sig saker både i skolan och senare också i vårt samhälle.

Jobbiga nöten att knäcka

Jag är säker på att alla lärare brinner för sin undervisning och inget hellre vill än få alla elever att utvecklas så långt som möjligt enligt läroplanens intentioner, men hur få ihop helheten är en ibland jobbig nöt att knäcka.

Att se en elev som för första gången fastnar i en spännande bok, löser ett komplicerat lästal i matematikboken eller gör andra genombrott är fantastiskt och gör lärarjobbet till ett oerhört intressant yrke. Men vi behöver redskap som hjälper oss att bygga den viktiga helheten. Hur gör ni andra fantastiska lärare för att lyckas med detta?  

Fredrik Olsson. legitimerad grundskololärare, Munkedal

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

”Därför misslyckas eleverna på gymnasiet”

Maria Wiman: Därför fortsätter våra yrvädersungar att misslyckas i skolan