”Prov är vårt bidrag till den psykiska ohälsan”

Nervositeten, stressen och osäkerheten på oss själva. Vi har alla varit där, känslan inför ett prov.

Jag har inte mött någon inom skolvärlden som inte håller med om att den psykiska ohälsan har ökat bland barn och ungdomar. Trots detta bidrar vi till den psykiska ohälsan genom att gång på gång genomföra prov. Förklaringarna brukar vara i stil med: ”Jag måste få bedömningsunderlag” och ”Det är viktigt att eleverna lär sig att ha prov”.

Vad gör vi under lektionerna om det är provet som är vårt bedömningsunderlag?

Vad gör vi under lektionerna om det är provet som är vårt bedömningsunderlag? Vi pratar och arbetar väl med eleverna under lektionerna och får då en bild över deras kunskaper?

Om jag har tio lektioner med en klass, då borde jag väl ha hunnit bilda mig en uppfattning om elevernas kunskaper och med handen på hjärtat så vet vi redan, innan provet, att eleven med svårigheter inte kommer att lyckas på provet utan anpassningar och att eleven återigen kommer att uttrycka ”Jag är sämst!” Vi vet att eleven med hög ambitionsnivå har suttit hemma och pluggat det sista under natten men innan provet sitter och intalar sig att den kommer att misslyckas.

Vi behöver förstå vårt bidrag till den psykiska ohälsan

Om vi går till oss själva, har prov hjälpt oss i livet? Snarare är det kunskaperna. Det är väldigt ovanligt att vi under exempelvis fortbildningar mår bra av att få genomföra ett prov. Det som de flesta höjer sina röster om är att tillsammans få diskutera, samtala, formulera sig om verksamheten eller fortbildningens innehåll. När fortbildningen sedan är slut gör vi tvärt emot det som vi själva inte vill utsätta oss för. Vi undviker prov men utsätter barn och ungdomar för det.

Vi vet att alla som arbetar med barn och ungdomar vill bidra till att skapa goda och hållbara samhällsmedborgare, men vi behöver förstå vårt bidrag till den psykiska ohälsan.

Prov kan vara bra

Till dig som inte håller med mig kan jag säga att prov kan fylla sin funktion såsom vid körprov, testa förkunskaper osv. Prov kan vara bra när vi behöver få en (1) överblick över någons kunskaper inte en överblick över någons kunskaper som vi har arbetat med vid flertalet tillfällen.

Jag försöker hela tiden skapa förståelse för min tes genom att utgå från de situationer som vi upplever i vår profession. Ta bara de undervisningsbesök som oftast sker, 1 gång per läsår, av skolledare. De flesta av oss får puls, blir nervösa, tvivlar på oss själva och under lektionerna efteråt fortfarande går och ältar om allt som gick fel vid lektionsbesöket.

Känner du igen dig? Precis så känner sig våra elever. Inte direkt stärkande.

Bättre hälsa utan prov

Jag är helt övertygad om att vi skulle se en positiv hälsoeffekt i skolan om vi slutar med prov och i stället fokuserar på det formativa lärandet som sker under varje lektionstillfälle. Vi skapar då en arbetsmiljö som både är positiv för eleverna samt för oss. Eleverna känner mer tydligt att de under lektionerna har flera chanser på sig att visa, lära sig kunskaper vilket gör att de kan slappna av och prestera i ett lugnare tempo.

Utan prov kommer vi lära känna våra elever på ett djupare sätt, vi får mer tid till att exempelvis lära oss om hur eleverna uttrycker sig. Vi kommer även slippa den stress som vi upplever med att exempelvis försöka hitta tid för de elever som inte har gjort provet eller ska göra omprov.

Våra prov bidrar till stress och ångest. Är det vårt bidrag till kommande samhällsmedborgare?

Joakim Heneskär, Grundskollärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.