”Lärarutbildningen riskerar att bli historielös”

Nyligen kom betänkandet från utredningen om att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna. Ett av förslagen är att ta bort formuleringen om skolväsendets historia inom den utbildningsvetenskapliga kärnan, en formulering (den enda) som öppnar upp för att introducera framtida lärare och förskollärare i skolans historia och ge dem tankeredskap för att kunna reflektera över de viktiga och komplexa samhällsinstitutioner de förhoppningsvis ska ägna sina yrkesliv åt att förvalta och verka inom.

Ger grundläggande kunskaper om utbildning

De utbildningshistoriska inslagen som idag finns på de flesta lärarutbildningar i Sverige är tänkta att ge lärar- och förskollärarstudenter grundläggande kunskaper om vad utbildning är i ett samhälle, om skolans flerhundraåriga historia, om skolväsendets expansion och koppling till olika samhällssystem och kunskapsideal, om hur utbildning kan bidra till, eller motverka, socialt och könsmässigt segregerande samhällen och inte minst om skolväsendets betydelse för vårt lands utveckling mot demokrati.

Sådan kunskap är inte bara en onyttig lyx-kunskap, utan grundläggande för att lärare ska kunna utveckla en professionell självförståelse. Att förstå skolans historia och historiskt förankrade samhällsuppdrag är nödvändigt för att kunna lokalisera den egna yrkesrollen i ett större nutida sammanhang och finna individuell tillhörighet i skolan som institution. Hit hör även förmågan att förstå utbildningens föränderliga roll i samhället och hur politiska diskussioner och politisk styrning ständigt strävat, och strävar, efter att omforma den.

Redskap för att bedöma praktiker och policies

Lärarutbildningen behöver kort sagt hjälpa framtida lärare och förskollärare att få bra redskap för att förstå hur historiskt etablerade traditioner styr skolan, och hur de kan använda historisk kunskap för att bedöma vilka praktiker och policies som verkligen är nya (eller om de faktiskt redan har prövats). Sådan kunskap om skolväsendets historia har för övrigt, förutom under kortare dippar under 1960- och 1970-talen, betraktats som en självklar del av lärares utbildning, och detta sedan utbildningens modernisering och läraryrkets professionalisering för mer än ett sekel sedan.

I en samtid där vi översköljs av politiskt motiverade, och ibland även falska, narrativ om skolan och dess utveckling, är det också viktigt för lärare att ha en medvetenhet om detta. Vi behöver lärare och förskollärare som vet hur den svenska förskolan och skolan har vuxit fram, varför dagens skola ser ut som den gör och vilka faktorer det är som har styrt denna utveckling. För hur ska vi annars kunna förvänta oss att lärare själva aktivt bidrar till att utveckla skolan som institution? Känslan efter att ha läst utredningens betänkande är i vart fall att den vill skapa en framtida lärarutbildning och en framtida lärarkår som historielöst och okritiskt anammar och implementerar skolpolitikens växlande intentioner.

Vi riskerar att skapa en skola utan minne

Förslaget att ta bort de historiska perspektiven från lärarutbildningen är särskilt anmärkningsvärt då betänkandet, i sin oförblommerade ”kognitionsvetenskapliga” anda, betonar minnets centrala roll för lärande och utveckling. Enligt betänkandet beror detta på att lärande innebär att man utvecklar och behåller kunskaper och färdigheter, vilket också innebär att dessa kan användas i olika sammanhang. Att ett sådant betänkande förvägrar framtida lärare inblickar i vårt kollektiva minne är anmärkningsvärt. På samma sätt som individer behöver minnas de erfarenheter som gjorts, behöver lärarkåren kunskap om de erfarenheter vi har av det svenska skolväsendets utveckling. Annars riskerar vi att skapa en skola utan minne.

Anna Larsson, Professor i idéhistoria, Umeå universitet.

Björn Norlin, Docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, Umeå universitet.

David Sjögren, Docent historia och lektor i pedagogik, Uppsala universitet.

Henrik Åström Elmersjö, Docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, Umeå universitet.

Johannes Westberg, Docent i historia och Professor i utbildningens filosofi och historia, Universitetet i Groningen, Nederländerna.

Skribenterna är alla aktiva forskare och på olika sätt verksamma inom lärarutbildningen vid sina respektive universitet.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Förslaget: Krav på C-betyg för framtida lärarstudenter

Varselvåg över lärarutbildare: ”Kompetens försvinner”

Per Kornhall: Undervisning faller platt om man inte kan ämnesinnehållet

Så många lärarstudenter kan stoppas – i egna ämnet

Studenterna om C-krav på lärarutbildning: ”Vettigt”

Debatt: ”Lärarstudenter på GU får sämre praktik än andra – varför, Göteborg?”