Debatt: ”Är vi kokta grodor i vår sköna nya AI-värld?”
Johan Schultz är förstelärare i svenska och engelska på högstadiet.
Vi lärare debatt Hur kommer AI-tekniken att påverka skrivandet i skolan? Öppnar den upp för nya sätt att skriva och lära? Eller sitter vi som grodor i kokande vatten och märker inte att vårt mänskliga tänkande trubbas av då AI långsamt tar över det? Det frågar sig läraren Johan Schultz.
LÄS ÄVEN: ”AI kan inte lära eleverna socialt samspel”
Al Gore har liknat människan vid en kokande groda. Då handlade det om klimatet som sakta men säkert förändras, för långsamt för människan att märka. Precis som en groda som långsamt vänjer sig vid att vattentemperaturen höjs fram tills att den kokas levande. Liknelsen sägs vara en myt, men budskapet är träffande. Nu hävdar starka röster att AI är ännu ett hot att hantera medan andra menar att det är en del av lösningen på det mesta.
Hur ska man då förhålla sig till AI som lärare? Är språkmodeller som Chat GPT inspirerande eller frustrerande? Var går gränsen för fusk? Är kanske den text du läser nu resultatet av följande prompt: ”Skriv en reflekterande text om AI som ska publiceras i en lärartidning.”
Men varför skulle du vilja läsa den texten? Varför läser vi överhuvudtaget? ”Vi läser för att förstå att vi inte är ensamma” sa CS Lewis. Antagligen skriver vi av liknande orsaker. Genom att skriva får vi ordning på våra tankar, lär oss om oss själva, sprider idéer och på så sätt kopplas vi också ihop rent mänskligt.
Vad innebär det att vara människa?
AI tvingar oss onekligen att fundera på vad det är att vara människa. Mänskliga erfarenheter och känslor definierar oss i förhållande till AI. Vår hjärna skapar förståelse genom kopplingar till våra erfarenheter. AI har inga mänskliga erfarenheter. Språkmodeller som Chat GPT räknar ut vad som är rimliga ordföljder utifrån en stor mängd data. Chat GPT formulerar text som låter rimlig och ofta är det, men den har inte tänkt de tankar den formulerar, eller känt de känslor som en text kan förmedla.
Att skriva är ett verktyg för att tänka.
Att skriva är ett verktyg för att tänka. När jag skriver denna text reflekterar jag över vad jag vill ha sagt. Jag vet det inte förrän jag provar att skriva det. Texten måste stötas och blötas av operativsystemet som är mitt språk. Jag skriver, alltså tänker jag. Mycket text måste strykas för att vaska fram de korn av vettighet som kan förmedla tankarna. Chat GPT hade säkert kunnat underlätta processen. Men hade det blivit samma text? Hade budskapet varit mitt? Och hade du som läsare uppfattat den på samma sätt om du visste att AI använts?
LÄS ÄVEN: Forskaren: AI kan göra skolan hälften så lång
Allt kan missbrukas
Syftet med ny teknik är oftast att förenkla livet och förbättra livsvillkor, och all teknik kan missbrukas. En hammare kan användas för att slå i en spik eller att slå någon i huvudet, precis som en mobiltelefon kan användas till att lösa en nödsituation eller sprida hat. Vi kan lära oss att använda båda verktygen på ett klokt sätt. Nu är utmaningen att lära oss att använda AI på ett klokt sätt. Frågan är vad som händer om lärdomen blir att vi inte kan det? Om vi likt den kokande grodan inte märker att vår förmåga att tänka själva sakta men säkert försämras.
Skolan ska ge elever verktyg för att tänka och skrivandet är en stor del av det. Men vad händer om AI tar över stora delar av skrivprocessen? Vad händer med det egna tänkandet? Kommer skrivprocessen förtvina eller förädlas?
Farhågor har nog alltid hopats inför nya innovationer. På 1980-talet protesterade matematiklärare mot användning av miniräknare i skolan. Detta används idag för att raljera mot AI-skeptiker. Men har vi inte blivit sämre på huvudräkning sedan 1980-talet …? För att inte tala om hur förmågan att hitta förändrats sedan Google Maps.
Som pragmatisk lärare vill man vara optimist
Det är både spännande och skrämmande med de nya skrivmetoder som öppnar upp sig med språkmodeller som Chat GPT. Förhoppningsvis kommer vi att lära oss använda dem på ett klokt sätt i skolan och låta dem uppmuntra till kreativitet snarare än fusk. Det är mänskligt att vara skeptisk till stora förändringar, men som pragmatisk lärare vill man försöka vara optimist.
Jag bad därför Chat GPT att definiera en hoppfull framtid där AI nämns och fick svaret: ”I en hoppfull framtid samverkar människor och AI i symbios. Genom AI:s kraft och precision löser vi globala utmaningar inom medicin, miljö och utbildning. Teknologin frigör tid för kreativitet och innovation, medan vi bevarar det mänskliga i samhället. AI främjar inkludering, rättvisa och hållbarhet, skapar en värld där alla får möjlighet att blomstra och bidra till en gemensam framtid.”
En vision jag inte kunnat formulera bättre själv. Kvack.
Johan Schultz, förstelärare i svenska och engelska på högstadiet
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS MER:
”Har AI redan blivit en klassfråga?”
Lärare: Undvik inte AI – lär dig hantera den
”AI kan inte lära eleverna socialt samspel”
