”De är förlorarna med nya betygssystemet”
Patrik Andersson, musiklärare, skriver om förlorarna med nya betygssystemet.
Vi lärare debatt ”Betygsutredningen blev som väntat en briljant uppvisning i matematik men skola, kunskapssyn, läraruppdraget och betygens funktion som ett verktyg för lärande lyser med sin frånvaro", skriver musikläraren Patrik Andersson.
Betygsutredningens utgångspunkt är att betyg visar elevers kunskaper, dessa betyg skall jämföras med varandra för uttagning till högre utbildning. Eftersom det saknas gemensamma referenspunkter för vad elever ska kunna i de olika ämnena är betygen ej likvärdiga och detta kan lösas med centrala och objektiva kunskapsmätningar.
Utredningen har behandlat betygen som ett rent tekniskt problem och utifrån dessa utgångspunkter är den onekligen ett gediget arbete - på skrivbordet ser det bra ut!
De skolor som sätter högre betyg än elevernas snitt på nationella prov kommer att kalibreras ned.
Lärarna blir medvetna om att standarden på den egna skolan är lägre än andra skolor och kan med tiden justera sina betyg därefter, alternativt skjuter kommunen till resurser och ledningen tar krafttag för att höja nivån.
Att det är skillnaden mellan det genomsnittliga ämnesbetyget och det genomsnittliga provresultatet på nationella proven som ligger till grund för kalibreringen är ett snilledrag och därmed påverkar inte om en elev skriver högt eller lågt på nationella proven i sig huruvida ämnesbetyget kommer ändras.
Detta visar betygen
Tyvärr är verkligheten mer bångstyrig än så. Vi bör vara klara över att betyg endast visar hur du uppfyllt ett antal kriterier utskrivna i en punktlista, det finns inget direkt och absolut samband mellan höga betyg och att elev har lärt sig någonting eller hur väl den kommer klara sig i framtiden inom sitt valda fält.
Redan på 90-talet tog Handelshögskolan emot elever med toppbetyg i alla ämnen som knappt kunde uttrycka sig i tal och skrift.
”Kräver mycket av lärarna”
Att kommunicera till elever och föräldrar att betygen kan komma att ändras under sommarlovet (kalibrering sker efter att slutbetygen är satta, har samlats ihop nationellt och analyserats mot provresultaten på de nationella proven) och försöka förklara hur detta går till kommer att kräva mycket av skolans personal och förmodligen öka elevernas redan alltför höga betygsstress.
Utredningen föreslår klokt att det nya systemet bör implementeras stegvis men med stor sannolikhet är det tillräckligt krångligt för att det kommer ske flera missförstånd längs vägen och det som kommer ut i slutändan inte blir vad konstruktörerna tänkt sig.
Det kommer förmodligen uppstå många negativa konsekvenser som varit omöjliga att förutse.
”Den stora förloraren”
Den stora förloraren i det nya systemet verkar vara den enskilde eleven med höga betyg som även presterat bra på nationella proven, men som får sitt individuella betygsvärde (som kommer utgöra 70 procent av det slutliga meritvärdet) nedkalibrerat på grund av att övriga elever på skolan presterat dåligt på nationella proven i jämförelse med de betyg de fått av sina lärare. (Så tolkar jag det hela men det är inte lätt för en stackars lekman att hänga med i svängarna).
Detta kan bero på att skolan håller en låg standard i jämförelse med andra skolor men det kan också bero på omständigheter kring provtillfällena eller att eleverna kunnat visa sina kunskaper på andra sätt än skriftliga prov och därmed var de höga betygen från lärarna väl motiverade men nu blir nedkalibrerade.
Det kan även ske språkförbistringar och annat som gör att även om eleverna besitter de kunskaper som efterfrågas framkommer de inte på de nationella proven. De nationella proven kommer – hur de än utformas – alltid att vara behäftade med mätfel.
Jag tolkar det som att detta bara gäller de fem ämnen där det finns nationella prov och att varje ämne mäts och kalibreras var för sig.
”Pinsamt och märkligt”
Det finns risk för pinsamma och märkliga situationer om det visar sig på den enskilda skolan att i ett ämne sätter lärarna glädjebetyg i jämförelse med nationella proven och i ett annat ämne är situationen omvänd, det är svårt att genomgå en reningsprocess utan att det svider någonstans.
Det är också tveksamt hur den totala betygsinflationen kommer påverkas av att endast fem ämnen sätts under lupp.
Det jag framför allt saknar är en diskussion kring hur ofta man bör få betyg? Är det rimligt att en lärare i åk 7 skall sätta betyg redan efter första terminen?
Ofta kommer eleverna från olika skolor och har olika förkunskaper, läraren har ofta ett bristfälligt betygsunderlag och tvingas inrikta undervisningen på att snabbt få fram någonting mätbart för att motivera ett betyg istället för att arbeta långsiktigt.
Även betygens motiverande effekt för vissa elever kontra hur de cementerar en dålig självbild och tar motivationen ur andra elever är någonting som borde utredas på allvar. Det finns forskning som tyder på att de skadliga effekterna överväger de positiva effekterna.
Jag undrar även om någon funderat kring hur bra betygen fungerar som urvalsinstrument till högre utbildning och hur bra det är att ha ett system som bygger på att jämföra individer med varandra istället för ett system där intag sker genom objektiva kunskapsmått och förkunskaper som måste ha uppnåtts för att ta sig in på en utbildning?
Verkligheten är mer bångstyrig
Att lärarna ska utgå från syfte, mål och centralt innehåll och använda betygskriterierna som stöd är ingen nyhet, så har det varit tänkt länge men betygshetsen i skolan har gjort att lärarna tvingats luta sig mot betygskriterierna för att motivera de satta betygen.
”Endimensionell syn”
Dessutom har eleverna och föräldrarna tillgång till kriterierna och använder dessa som argument för att höja sina betyg. Det har knorrats ordentligt bland läroplanskonstruktörer att ”lärarna läser kursplanerna baklänges”.
Just för att utredningen gjort ett så bra jobb utifrån sina utgångspunkter kommer det svenska skolsystemet endast inrymma en väldigt torftig och endimensionell syn på kunskap där fokus på enklast mätbara och ”lära till provet” kommer cementeras ytterligare.
Patrik Andersson, musiklärare och läromedelsförfattare
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
AVSLÖJAR: F-betyg skrotas – inför nytt betygssystem
