”Därför förvånar mig betygsutredningen”

Jag förvånas över är hur bedömning och betygsättning presenteras i ”Utredningen om likvärdiga betyg och meritvärden” och hur regeringens utredare Thomas Persson formulerade sig vid pressträffen.

Under frågestunden konstaterade han att utredningens förslag kan leda till att det blir ”mindre fokus på betygsättning och bedömning och mer fokus på undervisning och att man gör sitt bästa, snarare än att man försöker nå olika typer av betygssteg.”

”Bedömning vägleder lärandet”

Det är dock välkänt att bedömningsprocesser som inbäddas i undervisningen har som syfte att vara vägledande i elevers lärandeprocesser.

Formativ bedömning och efterföljande summativa beslut om graden av kvalitet för prestationer är nödvändiga stationer.

De ska föra elevers lärande framåt till en punkt som avrundar lärandeprocessen och som även kan fungera progressivt för ett visst moment eller skolämne.

Företrädare som Paul Black och Dylan Wiliam i brittiska Assessment Reform Group publicerade redan i slutet av 1990-talet banbrytande skrifter om hur bedömning för lärande kan implementeras i syfte att höja kvaliteten i skolarbetet för både lärare och elever.

Avsikten är att lärarens återkoppling och sedan – när elever är mogna för det – kamrat- och självbedömning ska skapa insikter om vikten av att ta ansvar för sitt eget lärande.

När den svenska Läroplansutredningen fastslår i skrift att ”kursplanerna ska betona undervisning och lärande före bedömning och betygssättning” (s. 293) och att eleverna på så sätt kan slippa att ”hela tiden […] bli bedömda” (s. 296) finns det anledning till oro.

”Rättigheter och skyldigheter”

Lärare ska förresten inte bedöma elever – de ska bedöma elevernas prestationer inom ramen för undervisningen. Det är min erfarenhet att vi bör skapa undervisnings- och lärandeklimat som både formas av rättigheter och skyldigheter i våra skolor.

Att studera kan betraktas som ett privilegium, men det är lika viktigt att det finns regler och lagom höga förväntningar på att prestera, samt att få sina prestationer bedömda och betygsatta.

Om elever sedan upplever stress i samband med bedömning, som utredningen framhåller med stöd av Skolverkets rapport ”Bedömning för hållbart lärande” (s. 858), bör undervisningen justeras.

Så kan stressen lätta

En lösning kan vara att det förs kollegiala överläggningar – inom läroplansteori kallat deliberation – om hur bedömningen bättre kan länkas till undervisningens form och innehåll samt till prestationerna av de lärandemål som eleverna sedan uppvisar.

Formativ bedömning är en nödvändig station

Synen på, och attityden till, bedömning och betyg kan variera i Sverige, men under min tid som lärarutbildare upplevde jag att merparten av studenterna betraktade formativa bedömningsprocesser som värdefulla.

Att arbeta systematiskt med undervisning, där kartläggning av elevernas kunskaper ingår som en naturlig beståndsdel, kan skapa mening för alla intressenter och kan dessutom ge läraren stabila underlag inför den viktiga betygsättningen.

Birgitta Fröjdendahl, fil mag i engelska och svenska, fil dr i engelska

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Efter utredningen: Så blir det nya betygssystemet

AVSLÖJAR: F-betyg skrotas – inför nytt betygssystem

Skolprofilernas reaktioner på betygsutredningen

Nya läroplanen: Så förändras undervisningen

Lärarnas krav på nya läroplanen: Tid och pengar

”Läroplansutredningens föråldrade syn på dyslexi gör mig rädd och orolig”

Mängdträning och phonics – så ändras svenskundervisningen

Ny läroplan – risk för ökad stoffträngsel