”Besluten om skolan ska inte grundas på rädsla”

Lärarkrisen, PISA-krisen, likvärdighetskrisen och alla de andra sedan länge etablerade kriserna har de senaste månaderna fått sällskap av läskrisen, mattekrisen och trygghetskrisen, mycket tack vare en intensiv turné med inga andra än utbildningsminister Johan Pehrson och skolminister Lotta Edholm som affischnamn.

”Budskap i versaler”

Genom debattartiklar, presskonferenser och extrainsatta krismöten på ett lärosäte nära dig, har narrativet om en skola i fritt fall eldats på till den grad att inget syre funnits kvar till att diskutera något annat. Om Woodstock handlade om ”Three days of peace” kan den den politiska turnén bäst beskrivas som en ”Six months of hell” där budskapet inte går att ta miste på:

Läget är akut. Versaler. Någonting måste ske nu. Utropstecken.

Jag säger inte att våra ministrar har fel i sak och förnekar inte på något sätt att svensk skola står inför stora utmaningar.

Jag ifrågasätter däremot kraftigt den retorik våra folkvalda väljer att använda, som möjliggör för dem att fatta, och driver oss till att acceptera, beslut grundade i rädsla och oro istället för förnuft och evidens.

För nöden har, som vi vet, ingen lag, och betraktas en situation bara vara tillräckligt allvarlig öppnas dörren upp till en värld där handlingar som brukar klassas som omoraliska eller olagliga plötsligt blir tillåtna.

En värld där tidskrävande demokratiska och vetenskapliga processer, i skyndsamhetens namn, kortas ner till förmån för en ökad handlingskraft, och där mänskliga rättigheter kan behöva inskränkas för ”the greater good”.

”Detta är det största hotet”

Det är kanske bara i denna värld som vi kan titta på den fönsterdörr som pryder entrén till Campus Risbergska och dra slutsatsen att en låsning av alla Sveriges skolor skulle ha hindrat gärningsmannen från att ta sig in i skolbyggnaden. Som om naturlagarna plötsligt slutade gälla den 4 februari 2025 och fönsterglas numera är hårdare än kolven på ett automatvapen.

Det är kanske också bara i denna värld vi kan göra bedömningen att inrättandet av akutskolor och möjligheten till terminslånga avstängningar kommer leda till ett tryggare samhälle, och ignorera det faktum att utanförskap är den nämnare som förbinder vad som troligtvis är våra främsta inhemska säkerhetshot just nu; extremisten, gängmedlemmen och ensamvargen som går i tankar att genomföra en skolskjutning.

Mina hårda ord och mitt franska blod till trots är jag vare sig här för att uppmana till strejk eller en stormning av Bastiljen.'

Utanförskap den gemensamma nämnaren<br />

Våra politiker må ha i ansvar att inte utnyttja en krisretorik till att kunna skapa ett undantagstillstånd light men vi som skolpersonal har ett minst lika stort ansvar för att inte tillåta denna retorik att dominera skoldebatten.

Så låt oss hålla en ton som talar till förnuftet och ställa de frågor som krävs för att säkerställa att det fattas moraliskt försvarbara beslut som grundar sig på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Låt oss bemöta versaler och utropstecken med gemener och frågetecken.

Mathias Castejon, rektor

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Facket vill se en nationell samordnare mot skolvåld

Säkerhetsexperter efter skolskjutningen: Lås skolor

Maria Wiman: Mer än någonsin känner jag hjärtat slå för skolan