”Återförstatliga skolan – rektorerna kan börja”
Petter Birath vill att staten tar över finansieringen av skolan – rektorerna först.
Debatt För att sätta stopp på kostnadseffektiviseringarna måste staten ta tillbaka styrningen av skolan. Ett första lämpligt steg vore att göra rektorstjänsterna statliga.
Nationell reglering av gruppstorlekar, undervisning, planering och efterarbete är ett måste, men inte tillräckligt för att få in svensk skola på rätt kurs.
Grundproblemet med skolans styrning kommer kvarstå där huvudmännen ledstjärna snarare är effektivisering än ökad kvalité.
Kommuner och vinstdrivande bolag tävlar öppet om elevpengen. Bakom kulisserna tävlar också kommuner och bolagen vem som kan pressa sin verksamhet mest för att få ut pengar till andra verksamheter, eller vinst.
”NPM-varianten av gammal lek”
I praktiken har detta utmynnat i att lärarna inför varje läsår utsätts för NPM- versionen av leken ”gömma saxen”. Koncernen eller förvaltningen har tagit bort någon av resurserna i form av personal, resurser, läromedel, normal gruppstorlek och/eller rimligt antal undervisningstimmar, nu är det upp till lärarna att i årets utvärdering gissa vilken de också klarar sig utan nästa år.
Avregleringarna av skolan har bland annat motiverats med att lokala aktörer bättre kan ta vara på lokala förutsättningar. Den godtrogne skulle kunna tro att det handlar om stora insatser på grund av stora lokala behov eller lokala anpassningar efter lokala förutsättningar.
”Detta är verkligheten”
I verkligheten utgörs lokala förutsättningar endast av huvudmännens ekonomi.
Effektiviseringarna har pågått så länge att de även börja drabba själva styrdokumenten. När lärarna arbetar efter riksdagens fastlagda skolpolitik och inte orkar med sitt arbete på grund för höga krav i förhållande till resurser, då uppmanas de att sänka ambitionerna.
Huvudmännen testar sig sakta fram för hur dålig skola som staten verkligen kan tillåta.
”Är det rimligt?”
Är det rimligt att barn på 11 år som spenderat 14 dagar i Sverige inte får SVA-undervisning och inget extra stöd? Ska de verkligen sitta med i klassrummet utan att kunna säga hej samtidigt som klasskompisarna gör novellanalyser av Karin Boye? I svensk skola finns dussintals av liknande exempel där elever med olika akuta stödbehov nekas lagstadgat stöd för att barnet inte har tillräckligt många klasskompisar.
För att sätta stopp på kostnadseffektiviseringarna måste staten ta tillbaka styrningen av skolan.
”Gör rektorstjänsterna statliga”
Ett första lämpligt steg vore att göra rektorstjänsterna statliga. Rektor skulle i en sådan roll säkerställa att verksamhet genomförs på ett lämpligt sätt och larma när rektor inte ges förutsättningar att göra så skolan följer styrdokumenten.
Det skulle kraftigt begränsa privata och kommunala huvudmäns möjlighet att mjölka skolan på pengar.
Det skulle också förhoppningsvis minska huvudmäns experiment med undervisningsmetoder som säger sig kräva mindre personal, läromedel, resurser, lokaler etc och är minst lika bra som nuvarande undervisning.
Kvartalsrapporter ska inte styra skolan
Lärare och rektorer behöver tillsammans med staten ta över riktningen av svensk skola. Vi behöver undervisning som planeras utifrån lärande och inte kvartalsrapporter.
Vi måste börja gå mot ett tänkande där skolan ska bli bättre och bättre för varje år.
Vi ska inte nöja oss med att skolan ska vara lika bra som idag, men med allt mindre resurser.
Petter Birath, ordförande för Sveriges Lärare Tranås
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
