”Är skolan redo för Caligulas återtåg?”
Lärares relationer till elever hotas av nedskärningar och auktoritära trender, menar läraren Simon Fuglsang.
Vi lärare debatt
När kommuner använder skolan som en budgetregulator dräneras lärarnas resurser och ork. Samtidigt som auktoritära vindar blåser över världen står svensk skola vid ett vägskäl.
Kraven på ordning och disciplin ökar, men till vilket pris uppnår vi ordning, undrar läraren Simon Fuglsang.
Den relationella ledarstilen, där läraren bygger och vårdar relationer med eleverna, kräver tid, energi och resurser.
Många lärare vittnar dock om att tiden för det pedagogiska kärnuppdraget minskar.
Pressen att hinna med alla arbetsuppgifter tvingar dem att prioritera bort relationsbyggandet, vilket riskerar att underminera en av skolans viktigaste pelare: förtroendet mellan elev och lärare.
Detta förtroende skapar en trygg grund för lärande, där eleven känner sig sedd och förstådd.
”Relationer inte kostnadseffektiva”
Men hur kan vi upprätthålla detta i en arbetsmiljö där varje minut måste redovisas och varje relation betraktas som ”ej kostnadseffektiv”?
Paradoxalt nog visar forskning att elever med fortbildade lärare presterar sämre.
Denna insikt kan öppna för en debatt om strängare metoder för att hantera vardagen, särskilt när fortbildning inom exempelvis ”lågaffektivt bemötande” inte ger bättre resultat.
Vi ser redan tecken på att samhället rör sig mot ”hårdare tag” och en återgång till gammaldags disciplin, för skolan speglar ju samhället och vice versa.
Farligt tro att striktare ledarstil kan lösa skolans problem
Caligula kan bli önskvärd
Det är lätt att romantisera en strängare lärarstil i tider av oordning och förvirring. ”Caligula” från filmen ”Hets” – en symbol för den straffande, auktoritära läraren – kan mycket väl återkomma som en önskvärd modell i folks ögon, en metod för ”hårdare tag” mot ”buset”.
Den auktoritära lärarstilen lockar i osäkra tider när man ser tillbaka på en idealiserad historia där ordning och reda var det viktigaste.
Men vilken skola vill vi egentligen ha? Vill vi fostra framtidens medborgare genom rädsla och underkastelse eller genom respekt och tillit?
Vi balanserar på en knivsegg.
Riskerna med nedskärningar
Om vi låter dagens politik och resursfördelning bana väg för en återgång till en auktoritär skolmodell riskerar vi att sudda ut de demokratiska värden som skolan är tänkt att förmedla.
I en värld där fascismens vindar fläktar är det farligt att tro att en striktare ledarstil kan lösa skolans problem.
Vi måste vara uppmärksamma på vad vi förlorar när vi försöker hantera skolans utmaningar med gammeldags lösningar.
Skolan ska vara en plats för både kunskap och empati – ett rum där lärare och elever kan växa utan att rädsla behöver vara den vägledande principen.
Simon Fuglsang, lärare
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto. (Oftast duger en selfie tagen i bra ljus.)
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
”Mentor Wimans” 10 tips till nya lärare
WIMAN: Hur i hela friden ska vi rädda våra pojkar??
Maria Wiman: Är det skolans uppgift att rota i elevernas garderober?
