”Är nationalekonomer de bäst lämpade för skolan?”

Skenande betygsinflation samtidigt som kunskapsras, en ojämlik skola som förstärker sociala skillnader istället för att utjämna dem, alarmerande stor andel elever som inte är behöriga att gå gymnasiet med social utslagning och kriminalitet som följd.

Patrik Andersson

Ett världsunikt skolsystem som är onödigt dyrt, försvårar för kommunerna att sköta sitt uppdrag och förslösar skattemedel som kunnat trygga framtiden för en stor mängd barn i det här landet. Det är inte undra på att skolan är föremål för debatt, olyckligtvis kommer inte politikernas utspel i medierna och påstådda krafttag att lösa problemen med skolan.

”Nationalekonomerna tar över”

Att en professor i nationalekonomi utreder betygen säger allt om Sverige och svensk skola.

Under 70-talet startade ett paradigmskifte i svensk välfärd som nådde sin fullbordan mot slutet av 80-talet då även Socialdemokraterna officiellt började stödja marknadsstaten, skrota mål som att utrota arbetslösheten till förmån för inflationsbekämpning. Landets nationalekonomkår lyckades erövra expertstatus inom i stort sett alla områden och de välfärdspolitiska målen ändrades för att de bättre skulle passa in i ekonomernas tankevärld och de modeller som skulle följas oavsett vilka praktiska konsekvenser det fick.

Politiker föreslår utredningar, lovar mindre administrativ börda för lärare och påstår sig dela lärarnas frustration och bedyrar sin välvilja.

För att komma till rätta med svensk skola måste dock systemet med skolpeng och det målrelaterade betygssystemet skrotas.

Politikerna är noga med att inte lämna förslag som äventyrar marknadsskolan. Systemet ligger fast förankrat och politikerna har sedan länge systematiskt minskat sitt eget handlingsutrymme och underkastat sig marknadens ”lagar”.

Vi måste komma ihåg att ekonomi inte är någon exakt naturvetenskap även om man gjort allt för att försöka efterlikna fysiken och ge sin egen disciplin ett vetenskapligt sken.

Godtycklighet, antaganden, filosofi och psykologi präglar ekonomiska beslut och efter över 30 år av nyliberalism är det på tiden att även andra yrkesgrupper får uttala sig som experter i samhällsfrågor och att ekonomi återigen börjar ses som ett av många olika särintressen.

”Bort med målbetygen”

Eftersom ett målrelaterat system aldrig var tänkt att fungera som utslagsgivande vid intag för högre utbildning kommer det aldrig att bli bra i grunden, hur mycket det än justeras.

Ska betygen syfte vara att gallra ut de största begåvningarna för högre utbildning fungerade det relativa systemet bäst.

Endera behåller vi ett målrelaterat system men då kan inte betygen fungera som intag till högre utbildning eller också skrotar vi systemet helt, det finns ingen mellanväg.

När vi ändå är igång kan vi se till att friskolor slutar överkompenseras för kommunens utbudsansvar och att kommuner har rätt att ställa vissa krav på de skolor de betalar ut pengar till.

Vi bör kunna få med oss fler yrkesgrupper än lärarna, anställda i kommunen och en och annan statsvetare kan vara med på tåget?

Patrik Andersson, musiklärare och läromedelsförfattare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Målrelaterade betyg slår hårt mot svaga elever

Tholin: ”Vi är Europamästare i antal underkända elever”

Forskaren: NPM tar makten från lärarna