Camilla orkade bara ett år – skyddsombudet varnar

Foto: Linnéa Tammerås
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Sitt allra första lärarår tillbringade Camilla på en av Göteborgs mest utsatta skolor – tills hon inte stod ut längre. Men det var inte eleverna som fick henne att lämna.
– Jag har svårt att rekommendera nyexade att ta en tjänst där, säger Terje Adkins, Lärarförbundets huvudskyddsombud i Göteborg.

Som helt nyexaminerad sökte sig Camilla till en skola med stora sociala problem och låga resultat.

– Jag tycker att det är en intressant elevgrupp som går på skolan. Jag har själv bott i förorter och upplevt ett utanförskap, och tycker att det är otroligt roligt att jobba med. Dock inte ett utanförskap på den nivån. Men jag tycker att det är viktigt med samhällsfrågor, säger hon.

Att hon inte är kvar längre beror inte på stöket, säger hon.

– Jag tycker inte om att människor gottar sig i hur hemskt det är i förortsskolor. Så jag tycker att det är svårt att berätta om hur det var. Men stökigt var det, säger hon.

Samtidigt har hon aldrig skrattat så mycket på ett arbete som hon gjort här.

Hon beskriver året med två ord: ”Mycket energi”.

– Dels var lärarna väldigt aktiva och brann för eleverna och sitt uppdrag. Dels var det mycket energi från alla elever. Utåtagerande elever, både på lektioner och raster. Elever med inlärningssvårigheter, svårt med koncentrationen eller grunda kunskaper efter en bristfällig skolgång, säger Camilla.

Men det saknades stöd.

– En nyexad lärare kan göra ett bra jobb på en sådan skola, men man har kanske inte verktygen för att hantera det man upplever. Det är så mycket känslor, det är svårt. Man behöver stöttning i det känslomässiga och lärarrollen, säger hon.

Hon förklarar att det saknades grundläggande resurser, något som hindrade lärarna från att arbeta relationsbaserat.

– Det relationella behovet är så väldigt viktigt, och här är det ännu viktigare än på en välfungerande skola. Och det får man genom resurser, som till exempel elevassistenter, speciallärare, specialpedagoger. Och att det inte bildas en kö hos elevhälsan utan att man tar tag i elevärenden innan det blir för sent, säger Camilla.

Terje Adkins, Lärarförbundets huvudskyddsombud, förstår att Camilla valde att byta skola.

Det finns skolor som han inte gärna rekommenderar för den som inte är rutinerad lärare.

– Arbetsmiljö är viktigare än det man får i lönekuvertet, säger han.

Och Camilla vill tillbaka. Det är bland annat därför hon inte vill att vi skriver hennes riktiga namn. 

– Det var framför allt ledningen som gjorde att jag slutade, att de inte förstod vad vi lärare behövde. Det fanns ingen struktur för arbetet. Vi saknade verkligen stöd och hade behövt resurser. Vi ville ha en speciallärare, både för specifika elever och i stort. Vi kände oss inte hörda.