Skolverket efter kritiken: ”Det kan bli för mycket”
Ulrica Dahlén är enhetschef på enheten för processtöd och specialpedagogik på Skolverket.
Anpassningar
Efter lärarnas kritik mot extra anpassningar svarar den ansvariga chefen på Skolverket.
– Det ska vara ett sätt att minska dokumentationen, inte öka den, säger enhetschef Ulrica Dahlén till Vi Lärare.
”Äntligen”, ”Exakt så här är det” och ”Kunde inte sagt det bättre själv”. Det är några av reaktionerna från lärare i sociala medier när högstadieläraren Fredrik Sandström kallar extra anpassningar för ett svek och pappersexercis i en intervju i Vi Lärare.
LÄS MER: Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek"
Ulrica Dahlén är chef för enheten för processtöd och specialpedagogik på Skolverket, den enhet som tar fram stöd för skolornas arbete med extra anpassningar och särskilt stöd.
Hon säger att Riksdagens beslut att införa extra anpassningar i skollagen 2014 hade två huvudsyften: Att elever ska få stöd på rätt nivå och att minska dokumentationen, inte öka på den.
– Utgångspunkten i skollagen är att eleverna ska ges stöd så att de klarar ämnet utan att man gör större ingripanden i deras vardag än nödvändigt. Då är extra anpassningar en mindre ingripande insats än särskilt stöd. Den kräver inte lika mycket utredning och dokumentation, säger hon.
Kan leda till mer dokumentation
Den minskade dokumentationen är i jämförelse med om alla de som idag ges extra anpassningar i stället skulle utredas för särskilt stöd. Den processen är mer omfattande och omgärdas av större krav på dokumentation.
Lärare i grundskolans årskurs 1–5 ska dock dokumentera alla extra anpassningar, men Ulrica Dahlén ser inte den dokumentationen som ett problem.
– Det är en del av den individuella utvecklingsplanen som görs för alla elever i de årskurserna. Så det är inget extra som tillkommer, säger hon.
Lärare ska ha en rimlig arbetssituation
Det finns inget som hindrar rektorer att kräva dokumentation av extra anpassningar även i högre årskurser.
I de fallen blir det ju dokumentation som tillkommer?
– Då är det ett beslut som fattas på skolan. Det finns inget som hindrar det men det finns inte heller något i regelverket som kräver det.
Är extra anpassningar ett försök att kompensera för bristen på speciallärare och specialpedagoger?
– Nej. Tanken är att lärare, speciallärare och specialpedagog ska samarbeta kring alla former av anpassningar och stöd, även den här sorten.
Är det ett problem om elever i behov av särskilt stöd förväntas gå igenom en period med extra anpassningar först, innan de får den hjälp de faktiskt behöver?
– Tanken är ju att man ska ge stöd utan att göra mer ingripanden än vad som är nödvändigt. I många fall börjar man med extra anpassningar men det finns utrymme i regelverket för att utreda behov av särskilt stöd direkt.
Det finns klasser där majoriteten av eleverna behöver extra anpassningar. Att en lärare ska lyckas med det och samtidigt upprätthålla en god undervisning för alla elever i klassen faller väl på sin egen orimlighet?
– Det är klart att det kan bli för mycket. En lärare i den situationen behöver tala med elevhälsan och ledningen om hur stödet ska läggas upp och man kan också behöva diskutera resursfördelningen. Det är väldigt viktigt att lärare har en rimlig arbetssituation, säger Ulrica Dahlén.
LÄS MER:
Läraren om extra anpassningar: ”Ett svek"
Att undervisa ihop – en nyckel för anpassningar
Tre råd till lärare: Så arbetar du med anpassningar
