”Tvålärarskap kraftfullt verktyg för krisande skolor”

Sedan 90-talet har krisrapporterna från svensk skola duggat tätt och reformer har ibland bara förvärrat. Men en långsiktigt hållbar lösning på många av skolans akuta problem har växt fram lokalt utan vägledning och stöd uppifrån. Tvålärarskapets oslagbara finess är att det stärker lärarrollen – och resultatet låter inte vänta på sig.

Den svenska skolan brottas med problem. Utsatta skolor kämpar mot segregation, låga betyg, oreda och lärarflykt. Kommunaliseringen av skolan 1991, friskolereformen 1992 i kombination med vägledande pedagogiska idéer om elevernas eget lärande och nedtonad lärarroll har definitivt skapat en märkbar social klimatförändring. Friskolorna kritiseras för att underblåsa segregationen. Svårt krisande skolor i utanförskapsområden i exempelvis Göteborg, Malmö och Örebro har stängts och eleverna integrerats i innerstadsskolor. Modellen kritiseras ofta för att sprida problemen vidare. I vilken grad kritiken av friskolor och skolstängning har fog för sig kan diskuteras men stora problem kvarstår, särskilt i utsatta områden. Det är då nästan ett mirakel att en tredje väg, utan vare sig kommersiella intressen eller politisk styrning visat sig ha storartad lösningseffekt.

Företrädesvis högstadier på ett drygt dussin orter i landet har utvecklat en metod att kraftfullt genomföra skolans uppdrag genom att stärka lärarrollen. Det har skett på basis av professionell insikt och erfarenhet av vad som fungerar. Genom att satsa på två behöriga lärare i klassrummet har man tagit sig ur krisen. Eleverna får ett tydligare kunskapsfokus och är nöjda för de bjuds mer stöttning och bättre skolresultat. Lärarna trivs, de har en kollega att dryfta konkreta pedagogiska frågor med och är inte längre motiverade att byta skola. Föräldrarna applåderar, ordning råder och barnen får bra betyg. Framtidstron har slagit rot i stället för tyngande hopplöshet. Alla tycks vara vinnare. Men finns ekonomisk täckning? Erfarenheten är att det måste ske till priset av exempelvis slopade vikarier och borttagna biträdande rektorer.

I min bok i ämnet som just publicerats visar jag att tvålärarskapet är ett lokalt initiativ som fungerar utmärkt när nästan inget annat gör det. Det ökande antal skolor som tillämpar metoden har dock knappt vetskap om varandra och är varken vägledda av forskning eller pedagogiska gurus. Systemet tycks ha en väldig inneboende kraft. Skolor som tillämpar modellen håller fast och vill fortsätta även i motvind. En örebroskola som fick stort kommunalt sparbeting höll krismöte och lärarna menade att tvålärarskapet inte var förhandlingsbart. Fler undervisningstimmar med bibehållen under en termin blev del av lösningen som även facket gick med på.

Nytorpsskolan i Göteborg, som Läraren just rapporterat om, plågas av både kaos och indragna resurser. För att vända utvecklingen är det sannolikt att stärkt lärarroll som tvålärarskapet ger skulle hjälpa. Kanske är det främst ur erfarenheten lokalt som lösningarna dyker upp? Kanske är klokskapen mer horisontell än vertikal när det krisar?

Läraren har nu varit solist och ensamvarg i klassrummet oavbrutet sedan den obligatoriska skolans födelse i Sverige 1842. Mycket pekar på att vi ser en socialisering av lärarrollen, som kommit för att stanna. Läraryrket måste förstås återfå sin attraktivitet. Lärare måste vilja stanna och de som slutat vilja återvända. Studenter måste åter lockas till läraryrket. Alternativet förskräcker! Tvålärarskap tycks då kraftfullt. Det goda samhället förutsätter en god skola – eller tvärtom? Oavsett hönan eller ägget så är den gode läraren omistlig. Och det är uppenbart att två lärare tillsammans är mer än 1 + 1.

LÄS ÄVEN

Skyddsombudet stängde skolan efter bomb exploderat

Fem lärare svarar: Hur kommer vi tillrätta med hot och våld i skolan?

LISTA: Hot och våld i skolan per kommun